Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. ”Amerikanska” barnhemmets öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under en tid hade vi ej annan middagsmat än surkål, och
trots alla sergeant Greks urlakningar luktade den på långt
håll. Barnen ville inte äta den. De sutto där och vände på
skeden. Till frukost och kväll hade vi havregröt, kokt på
vatten, samt mjölk. Gott rågbröd fanns dock, och med
fiskleverolja på ansågo barnen att det smakade utmärkt.
Då tiden kom för potatisupptagningen, anhöllo vi att
få vara med på en stor egendom i närheten, och
kommissarien, som var vår vän, medgav detta. Upphovet till denna
vänskap är en historia för sig. Vi hade i ett kritiskt
ögonblick kommit honom och hans hustru till hjälp. Deras
förstfödde skulle nämligen döpas, och fastän de voro
kommunister, höllo de likväl fast vid kyrkans bruk. Prästen
skulle om ett par timmar komma hem till dem, då de i
sista ögonblicket fingo meddelande om att sömmerskan,
som skulle sy dopklänningen, hade fördärvat tyget. Så
sades det åtminstone. I all hast sydde vi av ett gammalt
armébandolär en kolt åt barnet och försågo den med blå
rosetter. Det blev grunden till vänskapen.
Alltså kommo vi med på potatisupptagningen. Varje
frukost, middag och kväll fylldes våra korgar med potatis,
som vi fingo taga med hem. Tre dagar räckte detta arbete.
Barnen fingo nu en första klassens fest. Potatis stektes i
mängd i skogsbacken och smakade storartat.
Men när vintern kom, frös potatisen och blev hård som
sten. Vi hade dock då lyckan att få våra brödransoner i
mjöl och bakade själva vårt bröd. I detta inbakades de
hårda, svarta potatisarna. Annars var näringen nog både
svag och enformig. Till staden, varifrån vi hämtade våra
livsmedel, var resan fram och åter trettiofyra kilometer,
och för en sådan resa fordrade bönderna 3,000 rubel. Men
här kom byteshandeln oss ånyo till hjälp. För tre meter
röd dålig satin, av vilken bonden kunde få en blus, gav
han oss en stadsresa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
