Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. ”Amerikanska” barnhemmets öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där, och av ett senare brev förstod jag att hemmet stängts.
Samma dag jag tänkt återvända fingo vi besök av en herre,
som presenterade sig som herr Petrogizky, nyss kommen
från Kaukasien. Han meddelade att fru Petrogizky gjorde
sig i ordning att resa till Vologda. Nu voro goda råd dyra.
Ett brev kunde ej nå henne, och telegrafen var ej
tillgänglig för allmänheten. Som sovjettjänsteman kunde
emellertid Petrogizky sända henne ett telegram. Han gjorde så,
och det lydde: ”Fabriken i Vologda stängd, res icke!”
Detta nådde fram i tid och hade åsyftad verkan.
Vad jag kände vid tanken på att ha varit frånvarande,
när vårt hem stängdes, kan jag ej beskriva. Jag reste till
Petrograd, och där mötte jag systrarna från Vologda. Ett
par veckor senare erhöll löjtnant Polosova tillstånd att
gratis resa till Vologda för att hämta barnen till de
föräldrar som bodde i Petrograd — däribland också kapten
Seligmans barn — och som ej ville låta dem stanna, då
hemmet ej längre stod under vår ledning.
Så långt stabskapten Hacklin. Detaljerna, då sista akten
utspelades i Vologda, låter jag major Becker berätta:
Samma dag, som stabskapten Boije fördes till Finland,
ankom från England genom danska Röda Korset en
sändning livsmedel, däribland åtskilligt, som vi icke sett
skymten av under åratal, såsom kaffe, te, kakao m. m. En del
av detta var avsett för hemmet i Vologda, och det föll på
min lott att resa dit med denna sändning. Dessutom var
jag i stort behov av vila. Ofta hade jag haft att vaka tre
nätter i rad och ibland blivit väckt också den fjärde natten,
emedan ingen annan visste hur stabskaptenen skulle
behandlas, när hjärtattackerna inställde sig. Jag kom alltså
till barnhemmet i Vologda och stannade där en månads
tid. Stabskapten Hacklin uttryckte emellertid en önskan
om att jag måtte stanna kvar. Jag vände således tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
