Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Inom fängelsets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänkta. Kanske ofta emedan de hade ett känt namn eller
ett namn, som liknade ett sådant. Det var synd om de goda
fruarna. Omgivningen var dem så främmande. Icke heller
kunde de slå bort sorgen, så som de huttiga studentskorna
eller de resignerade intellektuella kvinnorna. De oroade sig
för sina hem och sina barn. Slutligen blevo de slöa och
frånvarande. Bland andra vi mötte var en ståtlig
medelålders dam med ett känt namn, god och intelligent. Hon
var vänlig och hjälpsam. Ofta lyssnade hon till
salvationisternas samtal. Men frälsningens väg kunde hon icke
fatta. Hade hon icke ärligt strävat efter att endast göra det
som var rätt? Varför skulle hon då behöva en Frälsare?
Hon var typen för det intellektuella folket, för vilka talet
om korset är en dårskap.
Naturligtvis funnos där också många, vilka
myndigheterna haft orsak att ta i förvar, men ingen erkände detta.
Alla ansågo sig vara absolut oskyldiga.
Trångt var det också. Cellrum, som hade tio sovplatser,
fingo mottaga trettio personer. Halmmadrasser betäckte
nattetid varje kvadratcentimeter av golvet. Även balkongen
utanför övervåningens cellfönster förvandlades under
nätterna till en enda lång smal säng. I den bortre ändan av
denna balkong hade två armésystrar lyckats erhålla en
trevlig vrå. De hade skurat golv och väggar rena, hängt
en filt på räcket, brett lakan över madrasserna och för
övrigt ställt väl i ordning med hjälp av sängkläder de fått
sig tillsända hemifrån. Kvällsstunderna blevo för dem
dygnets trevligaste. Men även hos de andra fångarna
tycktes hjärtats och tungans band vara lösta vid den tiden på
dygnet, och fångvakterskan måste ofta påbjuda tystnad.
Dagarna blevo emellertid långa. Visserligen hade
somliga någon sysselsättning i syrummet med att lappa
fångkläderna, för vilket de i ersättning fingo en liten brötbit.
Ett par damer gåvo språklektioner. Någon höll föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
