- Project Runeberg -  Tio år i Ryssland /
280

(1948) [MARC] Author: Karl Larsson - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Slutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbud för Frälsningsarméns verksamhet i Ryssland och på
samma gång mottog en förfrågan om jag kunde göra något
för att hjälpa Armén. Jag hade rätt svårt att hitta till deras
hem i ett av Moskvas fattigkvarter. De berättade att
polisen kommit och stängt deras mötessal, förbjudit dem att
göra besök i hemmen och hotat dem med fängelse. ”Vi
skulle vilja stänga alla kyrkor, om vi kunde”, hade en av
de polismän sagt, som med sigill förseglat dörren till
möteslokalen. ”Det kan vi inte göra ännu, men er sal
kan vi stänga, och det göra vi också.”

Jag försökte att beveka myndigheterna. Doktor Nansen
hjälpte mig genom att giva mig ett brev, som framhöll
att Frälsningsarmén icke var någon politisk organisation,
icke hade något med politik att göra och, efter vad han
erfarit, uträttat mycket gott bland de fattiga i andra
länder. Jag lyckades komma fram till en högre ämbetsman
med min begäran.

”De där frälsningssoldaterna ha gjort sig skyldiga till en
mycket svår lagöverträdelse”, sade han. ”De ha dag efter
dag givit mat åt en mängd barn i Petrograd.”

”Ja”, sade jag oskuldsfullt, ”är inte det storartat av
dem? Det finns massor av hungriga barn där, och jag
har hört att de där flickorna så gott som svälta sig för att
kunna hjälpa.”

Den höge ämbetsmannen gav mig en egendomlig och ej
alltför vänlig blick.

”Vet ni inte”, frågade han häftigt och slog handen i
bordet för att ge eftertryck åt sina ord, ”att det är en
förbrytelse mot staten? Kristna samfund få inte försöka
muta folk att bli religiösa.”

Alltså måste Frälsningsarmén lämna landet.

I brev till generalen, daterat den 7 februari 1923, ger
herr Mackkenzie några närmare detaljer:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free