Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EFTERSKRIFT
Då min tanke far över dessa tio år av kamp, av grusade
förhoppningar, av heroisk försakelse, varav det föregående
endast kunnat giva en matt skildring, stannar den framför
fem gravar, där officerskamrater sova sin sista sömn. De
tillhörde alla olika nationalitet. Vår unga svenska kamrat
Emma Olsson var den första. Hon vilar på en av
Petrograds begravningsplatser. Efter henne följde finskan Hilja
Tuomainen, åt vilken kamraterna redde en sista viloplats
i Centralryssland, icke långt från Orel. Den tredje blev
löjtnant Zinovsky, baltisk tysk, som fick sin grav i Moskva
och vars änka befinner sig på en asyl i London. Dessas
bortgång har omnämnts tidigare. Hösten 1921 rycktes fru
kapten Seligman genom tarmtyfus bort från sin talrika
familj. Hon var sydrysk judinna, en älsklig själ, och fick
sin grav i sin hemtrakt. Den sista var löjtnant Schura
Tcherkasova, en äkta rysk flicka, vunnen för Gud i sin
ungdom genom ett möte, som kommendörlöjtnant Povlsen
på sin tid ledde. Hon gick över floden i mars 1922. Denna
kamrats arbete var mest förlagt bakom fronten.
Strapatserna, försakelserna, sjukdomarna och spänningen
satte sitt märke på en och annan, som väl slapp ut från
Ryssland med livet, men senare dukade under. Jag tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:48:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tioryss/0290.html
