Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med en bok slog sig ned i sin länstol och Agafja Michailovna
kom in med teet och efter vanligheten sade: ”Ja, jag slår mig också
ner, lilla far!” och satte sig på en stol vid fönstret, då kände han,
att hur underbart det än var, så hade han ännu icke tagit avsked
av sina lyckodrömmar och att han icke kunde leva utan deras
förverkligande. Vare sig det blev med henne eller med en annan, så
måste det ske. Han läste i sin bok, begrundade det lästa, gjorde
ett uppehåll däri, endast för att höra på Agafja Michailovna, som
pratade outtröttligt. Men samtidigt framträdde för hans själs öga
allehanda bilder ur hans lantbruk och ur hans kommande
familjeliv. Han hörde på hur Agafja Michailovna berättade, att den där
Prochor var en riktigt gudsförgäten människa, som söp upp
pengarna, som Ljevin skänkt honom att köpa en häst för, aldrig kom
ut ur sitt rus och nära nog pryglat livet ur sin hustru. Han hörde
på och läste i boken och drog sig till minnes hela den tankeföljd,
som denna lektyr förra gången väckt till liv hos honom. Det var
Tyndalls bok om värmen. Han kom ihåg, att han tyckt illa om
hos Tyndall, att denne talat så självbelåtet om sin skicklighet i
att experimentera och icke vore i stånd till en filosofisk åskådning.
Och plötsligt kom nu en glad tanke emellan: ”Inom två år kommer
jag att ha två holländska tjurar; även Pava själv kan vara
tillräckligt frisk, därtill tolv unga avkomlingar av Berkut — då kan jag
i gynnsammaste fall använda de tre till korsning — underbart!”
Han sträckte åter ut handen efter boken. ”Gott, elektricitet och
värme skola vara ett och detsamma, men kan man, då det gäller
lösandet av en uppgift på detta område, vid en jämförelse
uppställa den ena storheten i stället för den andra? Nej! Hur står
det således till med den saken? Ett visst samband mellan alla
naturkrafter spårar man ju genom blotta instinkten... Det blir
mycket trevligt, då Pavas kalv kommer att vara en rödfläckig ko
och kanske likaså ungboskapen, som resulterar av korsningen med
de tre... Präktigt! Då går jag med min fru och våra gäster att
bese boskapen.. . Min fru säger: ’Den här kalven ha Konstantin
och jag pysslat om som ett litet barn.’ ’Hur kan det intressera er?’
frågar en av gästerna. ’Allt, som intresserar honom, intresserar
även mig.’ ”Ja, men vem kommer hon att vara?” Här måste
han tänka på det, som hänt honom i Moskva... ”Nåja, vad är
att göra åt den saken? Mitt fel är det inte. Men nu skall allt
taga en annan vändning. Det är en dårskap att tro, att det
verkliga livet och det förflutna motsätta sig det. Jag skall inlägga hela
min kraft i att föra ett bättre, ett vida bättre liv.. .” Han höjde
huvudet och överlämnade sig åt sina tankar. Gamla Laska, som
ännu inte kommit till rätta med sin glädje över hans återkomst
och sprungit ut på gården för att skälla ut riktigt, kom nu
svans-viftande tillbaka in i rummet, sprang fram till honom, stack
huvudet under hans hand och tiggde gnällande om smekningar.
”Det är bara det felet, att hon inte kan tala”, sade Agafja
Michailovna. ”Hon förstår, att husbonden kommit tillbaka och
är sorgsen ..
”Varför tror du, att jag är det?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
