Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tolfte kapitlet - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han återvänt till landet, hade han visserligen icke kunnat
genomföra, men dock den allra viktigaste: han hade bevarat renheten
i sin levnadsvandel. Han förblev nu fri från den skamkänsla, som
vanligtvis pinat honom efter ett felsteg, och kunde utan förlägenhet
blicka människorna i ögonen. Redan i februari hade han från Marja
Nikolajevna emottagit ett brev med underrättelse om att hans bror
Nikolais hälsotillstånd försämrats, men att han det oaktat icke
ville veta av någon kur. Till följd av detta brev hade Ljevin rest
till sin bror i Moskva och övertalat honom till att rådfråga en
läkare och resa till en badort i utlandet. Det hade lyckats honom så
bra att övertala brodern och att låna honom pengar utan att
därigenom göra honom upprörd, att han därvidlag kände sig riktigt
belåten till sinnes. Förutom lantbruket, som på våren krävde
särskilt aktgivande. och utom sin vanliga lektyr hade Ljevin denna
vinter även börjat skriva en avhandling om lantbruk, vars
huvudtanke var följande: I lantbruket måste man uppfatta
arbetarens karaktär såsom en given storhet, alldeles så som klimatet och
markens beskaffenhet, och följaktligen måste alla lärosatser i
lant-bruksvetenskapen räkna med, icke två givna storheter, klimatet och
markens beskaffenhet, utan tre, klimatet, markens beskaffenhet och
arbetarens kända, oföränderliga karaktär. Sålunda hade han, trots
det att han stod så ensam eller kanske just därför, givit sitt liv
fullt innehåll; endast då och då kände han den otillfredsställda
önskan att kunna meddela de i hans huvud spirande önskningarna till
någon annan än Agafja Michailovna, ty det hände icke så sällan,
att han pratade med henne om fysik, lantbruksteorier och i all
synnerhet filosofi. Filosofien var Agafja Michailovnas älsklingsämne.
Våren hade inte på länge velat komma till genombrott. De sista
fasteveckorna. hade medfört klart frostväder. Om dagen töade det
i solen, men på natten sjönk termometern sju grader under
fryspunkten; skaren på snön var så stark, att fororna körde fram
över den utan väg. Till påsken låg snön ännu kvar överallt. Men
annandag påsk började det plötsligt blåsa en varm vind, mörka
moln vältrade sig fram, och i tre dygn strömmade ett varmt regn
ned. På torsdagen lade sig vinden, och en tät, grå dimma utbredde
sig, liksom för att dölja hemligheten med de i naturen skeende
förändringarna. I denna dimma började vattnet strömma, istäcket
knakade, och isflaken satte sig i rörelse; snabbare strömmade den
skummande floden, och fram mot kvällen söndagen efter påsk
sön-derslets dimman, de mörka molnen upplöste sig i vita ulltappar,
himmelen klarnade, och nu inbröt den riktiga våren. Följande
morgon tinade den klart strålande solen hastigt upp den tunna
ishinna, som under natten utbrett sig över vattnet, och hela den varma
luften vibrerade av utdunstningarna från jorden, som höll på att
få nytt liv. Den riktiga våren hade kommit.
Trettonde kapitlet.
Ljevin drog på sig höga stövlar och för första gången icke
pälsen, utan en klädesrock och vandrade omkring på sin egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
