Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor eller liten, lidelsefull eller ej, lastbar eller ej (ehuru han hade
hustru och barn, underhöll han en dansös och bedömde dylikt med
överseende); men han visste, att denna kärlek väckte missnöje hos
människor, efter vilkas gunst man måste sträva, och till följd
därav misshagade broderns uppförande honom.
Förutom sin tjänst och sitt umgänge i sällskapslivet hade
Vron-ski ännu ett intresse, nämligen hästar; för hästar hade han en stor
passion.
Till detta år var anordnad en hinderlöpning för officerare.
Vron-ski hade anmält sig till denna löpning, köpt ett engelskt
fullblodssto och ägnade sig nu, trots sin kärlek, med liv och själ åt
förberedelserna till denna löpning.
Nittonde kapitlet.
Dagen för kapplöpningen i Krasnoje Selo kom Vronski tidigare
än vanligt in i regementskasinots matsal för att äta en biffstek.
Han behövde icke hålla någon särskilt sträng diet, enär hans vikt
uppgick till de föreskrivna fyra och ett halvt puden, men
tjockare fick han heller inte bli, och därför undvek han mjölrätter och
sötsaker. Nu satt han där med rocken uppknäppt över den vita
västen, båda armbågarna stödda mot bordet och tittade, medan
han väntade på den beställda biffsteken, i en fransk roman, som
låg på hans tallrik. Han tittade i boken endast för att icke
behöva tala med de ständigt kommande och gående officerarne, men
han överlämnade sig därvid åt sina tankar.
Han tänkte på att Anna hade lovat att bevilja honom ett möte
i dag efter kapplöpningen. Men som han icke hade sett henne
på tre dagar och hennes man under tiden kommit tillbaka från
utlandet, så visste han icke, om under sådana förhållanden ett
sammanträffande var möjligt eller ej, och inte heller visste han, hur
han skulle lyckas få veta det. Förra gången hade han träffat henne
på sin kusin Betsys landställe. Karenins landställe besökte han
så sällan som möjligt. Nu hade han dock gärna farit dit, och han
satt just och funderade på hur han skulle kunna göra det, utan
att väcka vidare uppseende.
”Naturligtvis måste jag säga, att Betsy skickat mig dit för att
taga reda på om hon kommer till kapplöpningen. Jag far bestämt
dit”, blev resultatet av hans överläggning, och nu tittade han upp
från boken. Hela hans ansikte strålade, då han livligt föreställde
sig lyckan att få återse henne.
”Skicka någon hem till mig”, sade han till vaktmästaren, som
serverade honom biffsteken på ett uppvärmt silverfat. ”Jag låter
hälsa, att vagnen så fort som möjligt skall spännas för med tre
hästar.” Sedan drog han till sig fatet och började äta.
Från det närmast intill belägna biljardrummet hörde man
klirrandet av bollarna, tal och skratt. Två officerare trädde in genom
matsalsingången; den ena var en helt ung gosse med smalt, fint
ansikte; han hade helt nyligen kommit från pagekåren till rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
