- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
167

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nast bli förargad! Om du, liksom jag, i går hade varit med om
ett dryckeslag, under vilket det gick åt fyra buteljer per man, så
skulle du inte ens veta, var du själv låg. Vänta, jag kommer
genast på det!”

Petrizki gick innanför brädväggen och satte sig på sängen.
”Vänta litet! Så här låg jag, där stod han. Ja, ja, ja... Och
här är det!” Petrizki drog verkligen fram brevet under
madrassen, där han hade gömt det.

Vronski tog brevet och den av brodern skrivna biljetten. Det
var just vad han hade väntat, nämligen ett brev från modern med
förebråelser för att han inte hade kommit till henne, och en lapp
från brodern, som skrev, att han ovillkorligen måste tala med
honom. Vronski visste, att det alltid rörde sig om samma sak.
”Vad angår det dem?” tänkte han, i det han vek ihop brevet och
biljetten flera gånger och stoppade in dem mellan knapparna i sin
uniform för att uppmärksamt läsa dem under färden. I farstun
mötte han två officerare, den ena vid hans regemente, den andra
vid ett annat.

”Varthän?”

”Jag måste till Peterhof.”

”Har hästen kommit från Zarskoje?”

”Ja, men jag har ännu icke sett den.”

”Det sägs, att Machotins Gladiator blivit lam.”

”Dumheter! Men hur skola ni kunna rida i denna smuts?”
sade den andre.

”Där komma mina räddare!” skrek Petrizki. då han varseblev
de inträdande. (Framför honom stod hans kalfaktor med
brännvin och saltgurka på en bricka.) ”Jaschvin har sagt, att jag
skall dricka för att åter bli frisk.”

”1 går gjorde ni oss ursinniga genom det oväsen, ni förde”, sade
en av nykomlingarna. ”Vi kunde inte sova på hela natten.”

”Och ni skulle ha sett slutet på historien!” sade Petrizki.
"Vol-kov klättrade upp på taket och sade, att han var så ledsen. Jag
sade: ’Musiken hit! En sorgmarsch!’ Och sålunda insomnade han
på taket vid tonerna av sorgmarschen.”

"Du måste dricka brännvin, ovillkorligen dricka brännvin, och
sedan seltzervatten med mycket citron i”, sade Jaschvin, som stod
lutad över Petrizki, liksom en mor som övertalar sitt barn att
taga in medicin. ”Och sedan litet champagne, ungefär en butelj!”
”Ja, det är ett förståndigt råd. Stanna här, Vronski, och
drick med!”

"Nej, adjö, mina herrar. I dag dricker jag ingenting.”
”Därigenom blir du väl för tung? Nå, då dricka vi ensamma. Hit
med seltzervatten och citroner!”

"Vronski!” ropade en av dem efter honom, då han redan var
på väg ut.

"Vad?”

"Du borde låta klippa ditt hår, i annat fall blir du för tung.
Alldeles särskilt på det kala stället.”

Vronski började verkligen bli kal i förtid. Han skrattade glatt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free