Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Trettioförsta kapitlet - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orörlig i hennes. Men även om handen icke besvarade tryckningen,
så strålade dock mademoiselle Varjenkas ansikte av ett glatt,
ehuru en smula melankoliskt leende.
”Jag själv har redan länge önskat det”, sade hon.
”Men ni är så upptagen ...”
”Tvärtom, jag har ingenting alls att göra”, svarade Varjenka.
Men i samma ögonblick måste hon skiljas från sina nya bekanta,
därför att två små flickor, döttrar till en sjuk ryss, kommo
springande fram till henne.
”Varjenka, mamma ropar!” skreko de.
Och Varjenka följde med dem.
Trettioandra kapitlet.
De upplysningar, som furstinnan inhämtat om Varjenkas
förflutna och om hennes förhållande till madame Stahl voro i
korthet följande: Madame Stahl, om vilken somliga sade, att hon
pinat ihjäl sin man, andra, att han gjort henne olycklig genom ett
omoraliskt levnadssätt, hade alltid varit en sjuklig, exalterad
kvinna. Då hon efter skilsmässan från sin man födde sitt första barn,
dog detta genast efter födelsen, och hennes släktingar, som kände
till hennes höggradiga nervositet och fruktade, att denna
underrättelse skulle kunna bli hennes död, lade ett annat barn i
vaggan; de valde därtill den samma natt och i samma hus i
Petersburg födda lilla dottern till en hovkock. Detta var Varjenka.
Madame Stahl fick så småningom veta, att Varjenka icke var
hennes dotter, men hon behöll henne kvar hos sig, detta så mycket
mer som Varjenka strax efteråt förlorade båda sina föräldrar och
för övrigt icke hade några nära anhöriga.
Madame Stahl bodde nu sedan mer än tio år tillbaka oavbrutet
utomlands, i södern, och lämnade nästan aldrig sängen. Många
sade, att madame Stahl lagt sig vinn om att skaffa sig en
ställning inom societeten såsom en dygdig, djupt religiös kvinna; andra
voro övertygade om, att hon verkligen var den i sedligt avseende
högt stående, endast för sina medmänniskors väl levande varelse,
som hon gav sig ut för att vara. Ingen visste, huruvida hon
tillhörde den katolska eller den protestantiska eller den ortodoxa
kyrkan, men en sak var otvivelaktig: hon stod i vänskapligt
förhållande till de högsta personligheter inom alla kyrkor och
bekännelser.
Varjenka levde ständigt med henne i utlandet, och alla som
kände madame Stahl, kände ävenledes mademoiselle Varjenka och
tyckte om henne.
Sedan furstinnan inhämtat alla dessa enskildheter, hade hon
ingenting att invända mot att dottern närmade sig Varjenka, detta
så mycket mindre som Varjenka hade ett behagligt sätt och stor
bildning; hon talade franska och engelska alldeles utmärkt. Och
vad som var huvudsaken, hon framförde från fru Stahl uttryck
av beklagande, att hon till följd av sin sjuklighet måste avstå
från nöjet att göra furstinnans bekantskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
