Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fält, och därtill ett fält för ett nyttigt arbete; för Sergei
Ivano-vitsj särskilt därför att det där var honom möjligt, ja, till och med
ett slags plikt att hängiva sig åt att slå dank. Dessutom var Sergei
Ivanovitsjs förhållande till lantfolket icke efter Konstantins smak.
Sergei Ivanovitsj brukade säga, att han älskade lantbefolkningen
och kände den mycket väl, och han pratade även mycket ofta med
bönderna, vilket han gjorde mycket bra, utan förställning och
till-gjordhet, och ur varje samtal drog han allmänna slutsatser till bevis
för lantbefolkningens förträfflighet och sin egen noggranna
kännedom om den. Ett sådant ställningstagande gentemot
lantbefolkningen tyckte Konstantin Ljevin icke om. För honom var
lantbefolkningen endast den viktigaste deltagaren i det gemensamma
arbetet, och trots sin aktning för bondeståndet och sin, vad man
skulle kunna kalla, släktkärlek till detsamma, var han ingalunda
belåten med denna medarbetare. Emellanåt erfor han visserligen
ett slags förtjusning över dessa människors styrka, mildhet och
känsla för rättvisa, men mycket ofta, då under det gemensamma
arbetet även andra egenskaper erfordrades, greps han av en
sannskyldig vrede mot detta folk, med anledning av dess oaktsamhet,
oordentlighet, dryckenskapsbegär och lögnaktighet. Om någon hade
frågat Konstantin Ljevin, huruvida han älskade lantbefolkningen,
så skulle han avgjort inte ha vetat, vad han skulle svara därpå.
Han både älskade och icke älskade lantbefolkningen, alldeles så
som han gjorde med mänskligheten i allmänhet. Naturligtvis
kunde man med större rättighet säga om honom, en så godhjärtad
människa, att han älskade mänskligheten, än att han icke älskade
den; och till följd därav var det kanske på samma sätt med hans
ställning gentemot lantbefolkningen. Men att älska eller icke älska
lantbefolkningen såsom ett särskilt föremål, därtill var han icke i
stånd, icke endast därför att han levde tillsammans med
lantbefolkningen och alla hans intressen voro nära förenade med dess,
utan även därför att han betraktade sig själv såsom en del av
lantbefolkningen, mellan sig och lantbefolkningen icke iakttog
någon särskild olikhet i fråga om goda och dåliga egenskaper och icke
kunde uppställa sin egen person såsom något generellt olika
lantbefolkningen.
När det mellan de båda bröderna upnstod
meningsskiljaktigheter med avseende på bedömandet av lantbefolkningen, så var Sergei
Ivanovitsj alltid sin bror överlägsen därigenom att han hade
bestämda begrepp om lantbefolkningen, om des» karaktär, om dess
egenskaper och strävanden; Konstantin Ljevin däremot hade inga
bestämda, oföränderliga begrepp om den saken, så att han under
dessa diskussioner med lätthet lät ertappa sig med motsägelser.
Enligt Sergei Ivanovitsj var hans yngre bror en präktig ung man
med hjärtat på rätta stället och med tämligen snabb uppfattning,
ehuru allt för beroende av ögonblickets intryck och på grund
därav icke fri från motsägelser. Med en äldre broders vänliga
nedlåtenhet förklarade han mången gång för honom tingens egentliga
betydelse men kunde icke finna något riktigt nöje i en diskussion
med honom, därför att han alltid gjorde segern för lätt för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
