Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är ju utmärkt. Jag skall i varje fall fara över till
henne”, sade Ljevin. ”Men vi skulle kunna fara över båda två. Hon
är en riktigt präktig kvinna. Inte sant?”
”Hon bor väl inte så långt härifrån?”
”Ungefär trettio verst. Det kan också hända, att det är fyrtio.
Men en utmärkt väg.”
”Jag kommer med största nöje med”, svarade Sergei
Ivano-vitsj, alltjämt leende.
Åsynen av den yngre brodern piggade ofrivilligt upp honom.
”Ja, aptit saknar du ju inte!” sade han, i det han betraktade
hans över tallriken nedböjda, av solen brunröda ansikte och hals
i samma färg.
”Det smakar mig utmärkt! Du kan inte tänka dig, vilket
utmärkt medel mot alla möjliga dårskaper ett sådant arbete är. Jag
skulle vilja skänka läkarvetenskapen en ny terminus technicus;
arbetskur.”
”Nåja, men du behöver väl inte alls genomgå en sådan kur.”
”Nej, men vid alla nervlidanden skulle den göra goda tjänster.”
”Ja, det måste man pröva i praktiken. Egentligen så hade även
jag velat komma ut till slåttern för att se på dig, men hettan var
så outhärdlig, att jag inte kom längre än till skogen. Där satt jag
en stund, och sedan gick jag genom skogen fram till byn. Där
träffade jag din gamla amma och sonderade henne litet i fråga
om böndernas åsikt om dig. Så vitt jag kunde se, gilla bönderna
icke ditt uppträdande. Hon sade: ’Det är inte något arbete för
en herre.’ Över huvud taget förefaller det mig, som bönderna i sin
uppfattning om den verksamhet, som enligt deras åsikt
tillkommer herremännen, noga utstakat vissa gränser, som herremännen
icke få överskrida.”
”Det kan ju hända, men jag har ett sådant nöje av detta arbete,
att jag aldrig i mitt liv haft roligare. Och det ligger ju inte heller
något ont däri, eller hur?” svarade Ljevin. ”Om de inte tycka
om det, så kan jag inte hjälpa dem. För resten tror jag, att det
inte är så svårt med deras missbelåtenhet. Eller hur?”
”Som jag kan se”, fortsatte Sergei Ivanovitsj, ”är du mycket
belåten med denna din dag.”
”Ja, mycket. Vi ha slagit hela ängen. Och jag har blivit god
vän med en riktigt präktig gammal man! Du kan inte föreställa
dig, hur trevligt och intressant det var.”
Sjunde kapitlet.
Medan Stepan Arkadjevitsj reste till Petersburg för att uppfylla
en oavvislig, för alla ämbetsmän bekant men för alla
icke-ämbets-män obeeriDliij plikt, utan vars uppfyllande man över huvud
taget inte alls kan vara ämbetsman — nämligen göra sig påmind i
ministeriet — och i och för utövandet av denna plikt tog med sig
nästan alla pengar, som funnos i huset, och roade sig med att
bevista kapplöpningar och avlägga besök i villorna, hade Darja med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
