Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord under svåra plågor ryckt ut hans ”tand”. Men i stället för
denna känsla hade kommit en annan, .nämligen önskan att hon icke
blott skulle triumfera, utan även skulle få straffet för sitt brott.
Han ville inte gärna erkänna denna känsla, men i djupet av sin själ
önskade han, att hon måtte få lida för att hon stört hans lugn och
släpat hans heder i smutsen. Och sedan Alexei Alexandrovitsj åter
övervägt allt, som föll i vågskålen för eller emot en duell, en
skilsmässa, en separering, och åter förkastat alla dessa tre utvägar,
kom han till den övertygelsen, att det gavs endast en utväg,
nämligen att behålla henne hos sig, hemlighålla det skedda för
världen och vidtaga alla erforderliga mått och steg för att göra slut
på denna förbiodelse och (detta var huvudsaken, fastän han icke
erkände det för sig själv) straffa henne.
Fjortonde kapitlet.
Då Alexei Alexandrovitsj anlände till Petersburg, hade han icke
blott styrkts i detta sitt beslut utan han hade även gjort ett utkast
till det brev, som han skulle skriva till sin hustru. Då han trädde
in i portvaktens rum, kastade han en blick på de ingångna breven
och från ministeriet skickade handlingarna och gav tillsägelse om
att alltsammans skulle bäras upp till hans arbetsrum.
”Spänn ifrån och släpp inte in någon”, svarade han på
portvaktens fråga med ett visst välbehag, av vilket man kunde sluta sig
till hans goda sinnesstämning.
Då Alexei Alexandrovitsj kommit in i sitt arbetsrum, gick han
av och an två varv och stannade sedan vid sitt väldiga skrivbord,
på vilket kammartjänaren, så fort han hört honom komma
hemåkande, redan tänt sex ljus, knäppte med fingrarna, slog sig ned
och lade papper och penna till rätta. Stödjande armbågarna mot
bordet, lade han huvudet på sned, funderade ungefär en minut och
började sedan skriva, utan att göra ens en sekunds uppehåll. Han
skrev utan att begagna någon överskrift till sin hustru och därtill
på franska, varvid han använde tilltalsordet vous, som icke låter
så kallt som det motsvarande ryska ordet.
”Vid vårt senaste samtal sade jag er, att jag hade för avsikt att
meddela er mitt beslut med avseende på den sak, som vårt
samtal rörde sig om. Sedan jag noga begrundat allt, skriver jag nu
för att uppfylla detta löfte. Mitt beslut är följande: hurudant
ert uppförande än varit, så anser jag mig dock icke berättigad att
avslita de heliga band, med vilka en högre makt förenat oss.
Familjens samhörighet kan icke förstöras genom den ena makans
nyck eller godtycke eller ens brott, och våra liv måste även i
framtiden fortgå på samma sätt som hittills. Det är nödvändigt för
min skull, för er skull och för vår sons skull. Jag är fullt och fast
övertygad om att ni ångrar och alltjämt ångrar det, som givit
anledning till detta brev, och att ni skall hjälpa mig att med roten
rycka upp orsaken till vår osämja och glömma det förflutna. I
annat fall måste ni nog kunna säga er själv, vad som väntar er
och er son. Jag hoppas få tillfälle att vid ett personligt
samman-248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
