Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra? Han gör just det, som anstår hans låga karaktär. Han
förblir den som handlar rätt, men mig, som råkat i elände, stöter han
ännu mer, ännu djupare ner i fördärvet ...” I annat fall måste
ni nog kunna säga er själv, vad som väntar er och er son’.. . Hon
måste tänka på dessa ord i hans brev. ”Det är en hotelse att taga
ifrån mig gossen, och sannolikt är det honom även möjligt efter
deras dåraktiga lag. Men vet jag då icke, varför han säger det?
Han tror visserligen icke på min kärlek till min son. Och han
föraktar denna min känsla, liksom han ju alltid gjort narr av den;
men han vet, att jag icke skall avstå från min son, icke kan avstå
från honom, att det utan min son icke gives något liv för mig, icke
ens tillsammans med mannen, som jag älskar, att om jag avstode
från min son och rymde från honom själv, jag skulle handla som
den skändligaste, avskyvärdaste kvinna, det vet han och han vet
även, att jag icke är i stånd till att göra det.”
Så kom hon att tänka på en annan passus i brevet: ’Våra liv
måste även i framtiden fortgå på samma sätt som hittills.’ ”Ja”,
sade hon sig, ”detta liv var redan förut ett kval för mig och på
senaste tiden blev det rent av fruktansvärt. Hurudant skall det
icke bli numera? Och han vet allt, han vet, att jag måste älska,
liksom jag måste andas, och att jag kan ångra det ena lika litet
som det andra; han vet, att det icke leder till något annat än lögn
och bedrägeri, men han vill alltjämt fortsätta att pina mig. Jag
känner honom; jag vet, att liksom vattnet är för fisken så är för
honom lögnen det element, i vilket han simmar och känner sig
hemmastadd. Men nej, jag skall icke bereda honom denna
njutning, jag skall sönderslita detta nät av lögn, i vilket han skulle vilja
insnärja mig, det må gå som det vill! Allt är bättre än dessa
ständiga lögner och detta bedrägeri.”
J’Men hur kan jag göra det? Min Gud! Min Gud! Har det
någonsin funnits en kvinna så olycklig som jag? ...”
”Nej... jag sliter sönder detta nät av lögn, jag sliter sönder
det!” utbrast hon och sprang upp. Återhållande sina tårar, gick
hon fram till skrivbordet för att skriva ett annat brev till honom.
Men i själ och hjärta kände hon, att hon icke skulle ha styrka att
sönderslita något, icke skulle ha styrka att komma ut ur sin
nuvarande belägenhet, hur bedräglig och vanhederlfg den än var.
Hon slog sig ned vid skrivbordet, men i stället för att skriva lade
hon armarna i kors på bordet, lutade huvudet mot dem och grät;
hon grät med starka snvftningar och med häftiga rörelser av hela
bröstet, liksom barn gråta. Hon grät över att hennes hopp om
att hennes belägenhet skulle uppklaras och ordnas på nytt, var
tillintetgjort för alla tider. Hon visste i förväg, att nu allt skulle
förbli vid det gamla, ja skulle bli ännu värre än hitintills. Hon
kände, att den ställning som hon intog i världen och som denna
morgon förefallit henne så obetydlig och värdelös, dock var av
värde för henne och att hon icke skulle kunna förmå sig till att
utbyta den mot den föraktliga ställningen av en gift kvinna, som
övergivit sin man och sin son och förenat sig med sin älskare, och
hur mycket hon än ansträngde sig, aldrig skulle bli starkare, än
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
