Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av något. Han böjde sig ned och fattade hennes motsträviga
hand. Han kysste hennes har och sedan åter hennes hand — hon
teg alltjämt. Men när han lade båda händerna om hennes ansikte
och sade: ”Katja!” då kom hon på en gång till besinning, grät
ännu en liten stund och försonade sig sedan med honom.
Det beslöts, att de tillsammans skulle avresa följande dag.
Ljevin hade sagt sin hustru, att han var övertygad om, att hon
ville resa med endast för att visa, att hon kunde vara till nytta;
han hade medgivit, att Marja Nikolajevnas närvaro hos hans bror
icke var att betrakta såsom något oanständigt. Men i grund och
botten var han missbelåten såväl med sig själv som med Katja.
Med henne var han missbelåten, därför att hon icke hade kunnat
besluta sig för att låta honom resa ensam, ehuru detta var
nödvändigt (och hur besynnerligt var det icke för honom att tänka,
att han för helt kort tid sedan icke hade vågat tro på den lyckan,
att hon kunde älska honom, och nu kände sig olycklig, därför att
hon älskade honom så högt!). Och med sig själv var han
missbelåten, därför att han icke hade visat någon karaktärsstyrka.
Ännu mindre var han i själ och hjärta ense med sin hustru därom
att denna kvinnspersons närvaro hos hans bror icke angick
henne alls, och han tänkte med förfäran på allt det, som kunde
föranledas därav. Blott och bart tanken, att hans hustru, hans
Katja, skulle vistas i samma rum som en f. d. prostituerad, kom
honom att rycka till av avsky och förfäran.
Elfte kapitlet.
Hotellet i guvernementsstaden, där Nikolai låg sjuk, var ett av
dessa hotell, som ursprungligen öppnats i de allra bästa avsikter
med avseende på renlighet, komfort, ja, till och med elegans, men
som tack vare den publik, som besöker det, hastigt förvandlas till
ett smutsigt härbärge, alltjämt med den bedrägliga fernissan av
nutidselegans, och till följd av denna fernissa ta sig ännu värre
ut än de gammaldags värdshus, som endast äro smutsiga.
Detta hotell hade redan uppnått detta utvecklingsstadium; den
gamle avskedade soldaten i sin smutsiga uniform, som stod vid
porten och rökte en cigarrett och skulle föreställa portier, den
dystra, ovänliga trappan av gjutjärn och kyparen i smutsig frack
och med ogenerat uppträdande och matsalen med de dammiga
buketterna av vaxblommor som bordsprydnader och smutsen,
dammet och det överallt synliga förfallet och därtill en viss
ny-modig, järnvägsmässig, självbelåten beskäftighet i detta hotell, allt
detta verkade på Ljevin och hans hustru övermåttan frånstötande.
För ögonblicket fanns endast ett smutsigt rum ledigt, men man
lovade, att det angränsande skulle vara ledigt till kvällen. Ljevin
var riktigt förargad på sin hustru, därför art det hänt just det,
som han hade väntat, nämligen att han i ankomstens ögonblick,
när han var mest ängslig och upprörd med anledning av sin brors
tillstånd, måste dra försorg om Katja i stället för att ofördröjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
