Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furstinnan, som satt tillsammans med Jelisaveta Petrovna och
Stepan Arkadjevitsj vid andra bordsändan, ropade till sig Ljevin
och började samtala med honom om att det bleve nödvändigt att
före Katjas förlossning flytta in till Moskva och där genast ställa
i ordning en bostad. Liksom Ljevin redan vid bröllopet känt sig
föga trakterad av alla dessa tillrustningar, därför att de enligt
hans • åsikt endast gjorde intrång på det upphöjda i den egentliga
tilldragelsen, på samma sätt tyckte han nu och därtill i ännu högre
grad, att förberedelserna till den förestående förlossningen voro
honom motbjudande. Födelsen av ett barn (han var övertygad
om att det skulle bli en son), som ställdes i utsikt för honom
men som han det oaktat icke kunde tro på, därför att den
förekom honom alltför sällsam, framställde sig för honom å ena sidan
som en väldig och till följd därav otrolig lycka och å andra sidan
som en sådan hemlighetsfull tilldragelse, att denna föregivna
kännedom om vad som skulle komma och de i samband därmed
vidtagna förberedelserna liksom till ett vanligt människoverk föreföllo
honom upprörande och ovärdiga.
Men furstinnan hade ingen förståelse för hans känslor utan
tillskrev hans olust att tänka på och tala om denna sak enbart hans
lättsinne och likgiltighet och unnade honom därför ingen ro. Hon
hade givit Stepan Arkadjevitsj i uppdrag att se sig om efter en
lämplig bostad åt dem och ropade nu till sig Ljevin.
”Jag förstår verkligen ingenting därav. Jag vet endast, att
miljontals barn födas utanför Moskva och utan någon läkares hjälp...
Och varför skulle de inte det?”
”Ja, om du tänker så ..
”Å nej! Det får bli, som Katja vill.”
”Med Katja kan man icke tala därom. Eller vill du kanske,
att jag skall skrämma henne därigenom? Förstår du, i våras
dog Natalja Golizyna, därför att hon hade en dålig barnmorska.”
”Jag skall foga mig i allt, som ni anordnar”, svarade han med
dyster min.
Furstinnan började utförligt förklara saken för honom, men
han hörde icke på. Ehuru samtalet med furstinnan gjorde honom
förstämd, så härledde sig hans dystra uppsyn dock icke av detta
samtal utan av det, som han iakttog vid samovaren.
”Nej, det är omöjligt”, tänkte han, i det han gång på gång såg
på Vasenka, som böjde sig ned till Katja och med sitt vackra
leende sade något till henne, och även på Katja, som rodnat och
såg upprörd ut.
Det låg något orent i Vasenkas hållning, i hans blickar och i
hans leende. Ljevin fann till och med i Katjas hållning och blick
något orent. Och åter blev hela världen mörk för hans ögon, åter,
kände han sig liksom nyligen utan den minsta övergång slungad
från lyckans, lugnets och värdighetens höjd ned i förtvivlans,
dysterhetens och vanärans avgrund.
”Gör det bara så, som ni anser bäst, furstinna”, sade han och
såg sig åter om.
”Ja, ja, man har det svårt som äkta man!” skämtade Stepan
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
