Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Darja Alexandrovna var lämnad ensam, såg hon sig omkring
i rummet med husmoderns kännarblick. Allt, som hon sett, då
hon åkt fram till huset, och sedan, då hon gått igenom det och även
nu såg i sitt rum, gjorde på henne intryck av denna moderna
europeiska lyx och ståt, om vilken hon endast läst i engelska romaner,
men som hon ännu aldrig sett i Ryssland och alldeles särskilt icke
ute på landet. Allt var här modernt, från de moderna franska
tapeterna till mattan, som betäckte hela golvet.
Den koketta kammarjungfrun, som kom in för att erbjuda sina
tjänster, var i fråga om frisyr och klädsel modernare än Darja
och verkade över huvud taget lika modern och dyrbar som hela
rummet. Darja kände sig angenämt berörd av hennes hövlighet,
prydlighet och tjänstvillighet, men erfor samtidigt en känsla av
obehag. Hon generade sig för henne med anledning av sin lappade
nattkofta, som hon av misstag fått med sig. Hon kände stor
lättnad, då hennes gamla bekanta Annuschka kom in i rummet.
Annuschka tycktes glädja sig mycket åt Darja Alexandrovnas
ankomst och pratade outtröttligt. Darja märkte, att Annuschka
hade den allra största lust att uttala sin åsikt om matmoderns
ställning och i all synnerhet om Vronskis kärlek och tillgivenhet
för henne, men Darja avbröt henne med avsikt för var gång
Darja var glad, då Anna kom in till henne och genom sin
ankomst gjorde slut på Annuschkas prat.
Anna hade klätt om sig och bar nu en mycket enkel
battist-klänning. Darja betraktade uppmärksamt denna enkla klänning.
Hon visste, hur det var beställt med denna enkelhet och hur mycket*
pengar den kostade.
”En gammal bekant”, sade Anna och pekade på Annuschka. Anna
var icke längre förlägen, utan uppförde sig helt lugnt och otvunget.
Darja såg, att hon redan hämtat sig fullständigt från den
sinnesrörelse, i vilken hennes ankomst försatt henne, och anlagt denna
ytliga, likgiltiga ton, med vilken hon liksom stängt dörren till den
avdelning, där hon förvarade sina innersta känslor och tankar.
”Nå, och hur mår din lilla flicka, Anna?” frågade Darja.
”Anny? Hon är frisk. Hon har tagit sig mycket. Vill du se
henne? Kom med, så skall jag visa henne för dig. Jag har haft
ett förskräckligt besvär med barnsköterskorna”, berättade hon. ”Vi
ha tagit en italiensk amma. Hon var ju ganska bra, men dum,
dum! Vi ville skicka i väg henne, men barnet hade vant sig så vid
henne, att vi alltjämt ha henne kvar hos oss.”
”Men hur har ni ordnat det?...” frågade Darja och
ville fortsätta: ”Vilket tillnamn skall flickan bära?” Men då
märkte hon, att Annas uppsyn på en gång blev mörk, och gav därför
sin fråga hastigt en annan fortsättning: ”Hur har ni ordnat det?
Är hon redan avvänjd?”
Men Anna hade förstått henne.
”Du ville fråga något annat? Du ville fråga om hennes
tillnamn, icke sant? Det är en stor sorg för Alexei . . . Hon har ej
28.— Anna Karenina. 433
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
