Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drog sig sedan genast tillbaka och fortsatte att betrakta porträtten.
Grevinnan och Alexei Alexandrovitsj växlade menande blickar.
”Det gläder mig mycket att återse er och i all synnerhet i dag”,
sade grevinnan till Stepan Arkadjevitsj och anvisade honom en
plats bredvid Karenin.
”Jag presenterade honom under namnet Landau”, sade hon
med sänkt röst, i det hon såg på fransmannen, ”men han heter
numera greve Bessubov, såsom ni förmodligen vet. Men han bär
icke gärna denna titel.”
”Ja, jag har hört det”, svarade Stepan Arkadjevitsj. ”Det påstås,
att han har botat grevinnan Bessubova fullständigt.”
”Hon var i dag här hos mig. Det gjorde mig förskräckligt ont
om henne”, sade grevinnan till Alexei Alexvandrovitsj. ”Denna
skilsmässa är något ohyggligt för henne. Det är ett svårt slag för
henne.”
”Är hans avresa redan definitivt beslutad?” frågade Alexei
Alexandrovitsj.
”Ja, han reser till Paris. Plan hörde i går en röst”, sade
grevinnan Lydia Ivanovna och såg därvid på Stepan Arkadjevitsj.
”Å, en röst!” upprepade Oblonski efter en stund. Han förstod,
att han måste vara mycket försiktig i detta sällskap, där det
försiggick eller skulle försiggå något, vartill han icke hade någon
nyckel. Efter en kort tystnad vände grevinnan Lydia Ivanovna sig
med ett fint leende till Oblonski och sade: ”Jag känner er sedan länge
och det gläder mig mycket att få lära känna er närmare. Les amis
de nos amis sont nos amis. Men för att vara en verklig vän måste
man sätta sig in i vännens själstillstånd, och jag fruktar, att ni icke
gör det med avseende på Alexei Alexandrovitsj. Ni förstår väl,
vad jag talar om”, tillade hon och såg på honom
”Jag förstår delvis, grevinna, att Alexei Alexandrovitsjs
belägenhet . . .” svarade Oblonski, som inte visste riktigt, vad hon
egentligen menade, och därför ville inskränka sig till allmänna talesätt.
”1 hans yttre belägenhet har det icke inträtt någon förändring”,
svarade grevinnan Lydia Ivanovna allvarligt. Samtidigt följde
hon med en förälskad blick Alexei Alexandrovitsj, som reste sig
upp och gick fram till Landau. ”Hans hjärta har genomgått en
förändring, det har givits honom ett nytt hjärta, och jag fruktar,
att ni icke helt och hållet tänkt er in i den förändring, som
försiggått med honom.”
”Det vill säga, i allmänna drag kan jag nog föreställa mig denna
förändring. Vi ha alltid varit goda vänner, och nu . . .” sade
Stepan Arkadjevitsj och besvarade å sin sida grevinnans blick med en
öm sådan. Samtidigt undrade han också, vilkendera av de två
ministrarna hon stod närmast, för att han skulle veta, hos
vilkendera av dem han skulle be henne om hennes förord.
”Genom den förändring, som försiggått med honom, kan kärleken
till nästan icke försvagas i hans hjärta utan den måste tvärtom
nödvändigtvis tilltaga. Men jag fruktar, att ni icke förstår mig.
Behagar ni icke te?” frågade hon och antydde med blicken betjänten,
som kom in med te på en bricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
