Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjugusjätte kapitlet - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne, hur jag numera föraktar allt och alla, hur likgiltigt allting
numera är för mig.”
Darja kom tillbaka in med brevet. Anna läste igenom det och
lämnade sedan tillbaka det. ”Allt det där vet jag”, sade hon. ”Och
allt det där har ej något intresse för mig.” Så knep hon ihop ögonen
och frågade: ”Varför gömmer Katja sig för mig?”
”Dumheter! Hon ger själv sitt barn di, och det går icke riktigt
bra . . . Hon blir mycket glad. Hon kommer genast”, svarade
Darja, som inte förstod sig på att narras. ”Där är hon ju redan.”
Då Katja hört, att Anna kommit, hade hon icke velat gå in till
henne, men Darja hade övertalat henne därtill. Nu kom hon in,
gick rodnande fram till Anna och räckte henne handen. ”Jag
gläder mig mycket”, sade hon med darrande röst.
Katja var mycket förlägen till följd av den strid, som
utkämpades i hennes själ mellan hennes fientliga sinnelag mot denna
dåliga kvinna och önskan att visa sig överseende mot henne, men så
fort hon blickade in i Annas vackra, sympatiska ansikte, var all
fiendskap försvunnen.
”Det skulle inte alls ha förvånat mig, om ni icke hade velat
sammanträffa med mig. Jag är van vid dylikt. Har ni varit sjuk?
Ja, ni är ganska förändrad”, sade Anna. Sedan samtalade de om
Katjas sjukdom, Katjas barn och om Stiva, men Anna hade
uppenbarligen ej något intresse för allt detta. ”Jag har kommit för
att taga avsked av dig”, sade hon, i det hon reste sig upp.
”När skola ni resa?” Men Anna svarade ej något på denna
fråga, utan vände sig till Katja. ”Det gläder mig mycket att få
återse er”, sade hon leende. ”Jag har hört talas så mycket om
er, till och med av er man. Han avlade ett besök hos mig, och jag
tyckte mycket bra om honom”, tillade hon, uppenbarligen i elak
avsikt. ”Var är han nu?”
”Han är på landet”, svarade Katja rodnande.
”Hälsa honom från mig. Var snäll och glöm icke det.”
”Jag skall säkert icke glömma det”, svarade Katja vänligt och
blickade medlidsamt in i hennes ögon.
”Alltså farväl, Darja!” Anna kysste Darja, tryckte Katjas hand
och lämnade hastigt rummet.
T jugusjunde kapitlet.
Efter detta besök kände Anna sig ännu mera betryckt och
dyster, än då hon åkt hemifrån. Till hennes föregående kval hade
nu även kommit den känsla, som hon tydligt erfarit vid
sammanträffandet med Katja, nämligen att även denna föraktade henne.
”Vart befaller ni? Hem?” frågade Peter.
”Ja, hem”, svarade hon mekaniskt, utan att tänka på vart.
Då vid hennes hemkomst portvakten kom henne till mötes,
frågade hon med ens: ”Har det kommit svar?”
”Jag skall genast se efter”, svarade portvakten. Han gick fram
till sin pulpet, tog ett telegram och lämnade henne det.
”Jag kan icke komma tillbaka före tio, Vronski”, läste hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
