Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
temligen innehållslös fråga, hos hvilken af de magter, som
sedermera riktade sig på Pohlens bekostnad, tanken derpå först
uppstått. Frågan om en sådan möjlig påföljd är från
början ingalunda af de herskande i Ryssland och Preussen
alldeles undviken. Innan förbundets afslutande smickrade Panin
den preussiske konungen dermed att, om han blefve
nödsakad att för den pohlska orons skull sätta sina trupper i
rörelse, skulle han icke gå utan vinst från företaget, lika litet
som Ryssland sjelf ämnade göra det. Fredrik, som sjelf vid
en föregående thronstrid i Pohlen omkring 30 år förut rådt
sin fader till Vest-Preussens eröfring och bättre än någon
insett dess oumbärlighet för upprättandet af ett
sammanhängande preussiskt domän, hölls nu blott tillbaka af fruktan
att genom något otidigt angrepp på Pohlens integritet
framkalla ett europeiskt krig, innan han hunnit utplåna den
förödelse, det sjuåriga kriget spridt i hans här och hans land.
Hans minister i Petersburg fick ordres att icke inlåta sig i
så vidtutseende underhandlingar. Fredrik ville afvakta den
rätta skördetiden[1].
Catharina, hvars trupper biifvit återinkallade i Pohlen
af det czartoryskiska partiet, gaf dels genom en gränslös
bestickning dels genom de våldsammaste medel detta parti
öfvervigten vid den s. k. Convocationsriksdagen, som hölls i
Maj 1764. För att vid denna riksdag, vid hvilken enligt
lagen alla behöfliga förändringar borde föreslås, kunna
genomdrifva sina länge hysta planer till konungamagtens utvidgning,
lät det ryska partiet riksdagen bilda en confederation,
hvarigenom vid densamma pluralitetens beslut blefve gällande.
Riksdagen kunde derigenom ur de höga embetsmännens händer, hvilka
af konungen gjort sig nästan oberoende, öfverflytta de
vigtigaste ärendena på fyra Commissioner, hvilka så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
