Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Prinsessan Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktan hålla mig tillbaka, utan jag störtade fram och
kastade mig på knä vid min moders bädd. Men det var för sent,
ty sanslös hade hon sjunkit tillbaka mot huvudgärden och
kände ej längre sitt barn, hörde ej, vad jag sade. Jag skulle
trott att hon vore död, om ej en svag andedräkt
tillkännagi
vit, att livet ännu ej flytt. Snart återvände pater Warsevitz,
åtföljd av konungen och flera andra personer. Min närvaro
väckte ej hans uppmärksamhet, ty säkerligen trodde han, att
jag kommit in i rummet under hans frånvaro. Drottningen
var sanslös, och denna dvala räckte i flera timmar. Blott en
enda gång uppflammade åter den sista gnistan av medvetande,
och då hade hon återfått talförmågan. Med klar och tydlig
röst sade hon: »Ve, ve, de hava ljugit för mig i hela mitt liv!»
— Dessa ord voro de sista, hon yttrade i livet, kort därefter
avled hon. Min fader och alla de närvarande — utom patern
förstås — trodde, att hon talat i yrsel, och jag vågade ej taga
dem ur denna villfarelse.
— Omtalade ni ej för konungen, vad ni hört? sporde Sigrid.
— Jo, men långt efteråt — ett helt år, tror jag.
— Vad sade han då?
— Just ingenting, men han blev mörk i hågen och kort
därpå blev pater Warsevitz och ett par andra jesuiter skickade
ur landet. Det hette, att det skedde på det svenska
prästerskapets begäran, men jag har min egen tro om den saken. Och
väl märkte både jag och andra, att min fader, konungen, vid
denna tid förlorat sitt gamla intresse för katolicismen.
— Har ni aldrig, nådig fröken, omtalat denna sak för eder
broder, konung Sigismund?
— Jo, och det helt nyligen.
— Vad sade han?
— Även han syntes till en början taga det illa vid sig och
föreföll både häpen och vred. Men ett par dagar senare, då vi
voro i enrum, återupptog han ämnet, men då i en helt annan
ton. »Pater Warsevitz,» sade han, »är mycket klandervärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
