Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gör dig icke onödigt bekymmer, Malkus, återtog Gösta.
En aning säger mig, att om du, sedan du i handling visat, att
ditt landstrykarliv ligger bakom dig och att du blivit en
arbetsam och ordentlig man, friar till henne, så säger hon ja. Jag
skall under sådana förhållanden bli din böneman. Gamle
Ve-lam och Anna följa med mig till Svanås, där jag hoppas att
gubben skall tillbringa en lugn och sorgfri ålderdom, vårdad av sin
dotter. Men det är icke sannolikt att hans år bli många. Det
skulle göra den gamle glädje att se sin dotter lyckligt gift, innan
han nedstiger i graven. Vad du gör, bör du göra snart.
— Herre, jag skall tänka på saken och — kanske gör jag som
ni önskar och råder mig till. Om jag en vacker dag tar farväl
av landsvägen, skall ni få höra av mig, herre.
Med detta löfte bjöd tiggaren farväl, och snart hade han
försvunnit i skogen.
Det var en hel karavan, med vilken Gösta och hans unga fru
något senare drog bort från Lunden, för att anträda den långa
vägen till hembygden i Småland. Men främst bland forvagnar
och klövjesäckar drogs ock uppmärksamheten till en väldig
vagn, en på hjul framrullande kolossal låda, i vars närhet alltid
en manstark trupp ryttare under Bryngels befäl höll sig. I
denna vagn åkte de tolv apostlarne.
Och bröllopet på Lunden, där de Senare tjänat som en lika
dyrbar som högst ovanlig bordsprydnad, kallades allmänt av
folket i orten — »a/postlabröllopet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
