Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226:
Yi studsat . . . G-ustafs samfund eger qvar
Ett skeptiskt drag ännu sen Kellgrens dar,
Och ej du må i festens stund förtycka,
Att, då vi här din hand till välkomst trycka,
Det mindre är för mången dristig syn
Från sagovärlden, sedd på aftonskyn,
Än för din egen sårig, som, blyg och öm,
Än återspeglar hjärtats morgondröm
Och i sin stilla, vårligt enkla fägring
Oss gällt för mer än mången mytisk hägring.
Den sången är oss kär. Yi blickat gärna
På milda strålar från den ljusa stjärna,
Den »fallande» — som likväl aldrig föll,
Men midt i arbetsdagens id och äflan
Än, som vid segervinnarns ungdomstäflan,
Sin rena, kyska oskuldsglans behöll.
Det »häfte noter», du till Selma sände,
Oss gläder än, och gärna återvände
Med dig vår själ till hoppets ungdomsdar
Och till de bägge »lönnar löfbeprydda»,
Som stodo vakt omkring en älskad hydda,
Och till den båt, som »gossens drakskepp var».
Yi följde mannen till Kolonos sedan,
Där Oedip-sagan sjönk i fridsällt nedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
