- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
49

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång tyckte sig fröken Anna ertappa honom vid en
obevakad blick åt sidan, men denna blick var så skarp och
så skygg, att den tycktes fullkomligt motsäga det
högdragna lugnet i främlingens väsende.

Fröken Anna följde blicken och varseblef att den
gällde arkitekten, som satt något längre till vänster. På
samma gång blef hon varse att Ringa med hela sitt glada
lynnes ysterhet, öfverdådigare än någonsin, växlade skämt
på skämt med sin granne vid bordet och lockade det
ena löjet efter det andra på hans annars allvarliga läppar.
Anna såg bort och såg åter dit; hon svarade knappt på
grefvens artigheter. Om hon varit vid bättre lynne,
skulle hon kanske roat sig åt den olyckliga guvernantens
förlägenhet. M:lle Triste-Ruban var icke ovan vid fröken
Ringas öfverdåd; detta var tvärtom orsaken hvarför
hennes befattning fortfor, oaktadt Ringa innan kort skulle
fylla sitt sextonde år. Men Ringas ytterst ordentliga och
stadgade lärarinna kunde ej annat än anse denna
opassande, nästan pojkaktiga ysterhet för ett högst misslyckadt
resultat af alla de sällskaps- och konversationsregler hon
så outtröttligt bemödat sig att inskärpa hos sin ostyriga
elev, och hon vågade likväl ej ens med en blinkning
gifva sitt missnöje tillkänna, emedan Ringa, det visste
hon rätt väl, hade varit i stånd att svara henne med en
grimas eller en brödkula, som gjort hennes nederlag
fullständigt.

Något som lugnade m:lle Triste-Ruban var att den
nykomne gästen icke det minsta lät förleda sig att svara
fröken Ringa annorlunda än det tillkom hans ställning.
Han log åt hennes infall, han besvarade hennes skämt,
men allt detta med en takt, en grannlagenhet, som
förvånade m:lle Triste-Ruban.

4. — Noveller. IIL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free