- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
61

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ljus, så sköter jag mig själk, och han kan vända
tillbaka.

— Jag menar — kortkor hokmästaren — att
eftersom herrn är ung och kanske mer än engång förut har
sofvit på gästgifvargårdar, så kunde jag ta mig den
dristigheten att bjuda en säng i mitt rum därnere. Jag
är änkling och kan så gärna lägga mig hvar som helst.

— Tack, min hedersman; jag har mer än en natt
sofvit under Guds fria himmel och reder mig väl också
här, genmälde arkitekten, i det han öppnade dörren.

En varm, men instängd luft, med spår af hvad man
benämner kall-os, slog emot honom vid inträdet.

— Här blir nog bra, bara jag öppnar spjället,
till-lade han.

Hofmästaren följde motvilligt.

— Om jag får ta mig den dristigheten, sade han,
så sofver jag hellre i snön under Guds fria himmel, än
i assessor von Littows kammare. Jag kan inte begripa
hvad nådig öfversten tänkte på... Men gammalt och
klokt folk ha intet att säga nu för tiden. Och jag har
ändå hört med mina egna öron och sett med mina egna
ögon... Sedan sexti eller sjutti år ha ej flera än två
personer legat i assessorns kammare. Den ena var salig
major Winterloo, nådig kaptens far, och det var för tjugu
år sen vidpass. Han var kanske något trakterad, om
jag får vara så dristig och säga det, men inte buskablyg,
det vet ryssen och fan, och han* lade sig en afton i
sängen här, men när han vaknade, låg han i parken med
nässlorna till hufvudgärd och ena foten i fiskdammen.
Det var jag som hittade honom på morgonkvisten; han
sof som en stock.

— Nå det skall jag akta mig för, anmärkte
arkitekten leende, i det han tände två ljus och med en restrött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free