Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En paus uppstod. Holming öfvertygade sig att det
var de gamla ledstängerna som knakade för blåsten,
och fortfor hviskande:
— Assessorn var, som sagdt, ofta på taket, och
mest om nätterna. Somliga sade att han då umgicks
med deras döda nåder och pinade dem ännu i andra
världen. Andra trodde att han umgicks med den fule
och lärde sig konsten att göra guld. Men Strömskan,
som ännu tjente i huset, påstod att han kikade på
stjärnorna och beständigt grubblade på att ställa någonting
på rätt, som han förr gjort på sned. Sin son tålde han
aldrig, men pengar skickade han så mycket den unga
herrn någonsin ville. Sin dotter Justina, som då var
ett barn, hade han ofta hos sig i gröna kammarn, och
om han nu lärt det arma barnet sina svartkonster eller
hvad det må varit, men nådig fröken har varit litet
underlig i all sin tid, så att hon, med alla sina pengar
och ett skapligt utseende när hon var ung, stannade
som man säger på öfverblifna kartan. Och för att nu ta
mig den dristigheten att säga hur det gick med assessorn,
så fanns han en morgon död på taket, och kikarn bredvid
honom, och i takplankan var liksom ett märke inbrändt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
