- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
70

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och två af dessa tunga, obekväma skjutgevär, som kallades
muskedundrar; vidare ett par fint arbetade sablar med
mycket rostade fästen, troligen gammalt krigsbyte från
Polen; därnäst fyra peruker, öfverhöljda af damm; sedan
ej mindre än tretton käppar af de mest olika former
och fem eller sex ridspön; fyra jagthorn; tre eller fyra
elghorn; fyra trekantiga hattar; två långa dolkar (»dartar»)
och två korta; slutligen fem eller sex knifvar af olika
dimensioner i slidor beslagna med mässing.

Sedan gröna kammarns nuvarande invånare hastigare
än vi kunna berätta det uppgjort detta inventarium, som
på ett så eget sätt hopblandade fredliga och krigiska
attributer, stannade han vid en liten dörr, som han
härtills icke bemärkt, emedan den närmast sängen till hälften
skymdes af sparlakanen. Dörren befanns stängd med
en stark regel, men öppnades utan svårighet, emedan
nyckeln satt i på insidan. När de rostiga gångjärnen
kringvredos på sina hakar, uppgåfvo de ett långt klagande
läte. En kall unken luft mötte den inträdande. Dörren
ledde till ett aflångt mindre rum med blå väggar,
påtagligen länge obebodt och uppfylldt med mattor samt
andra undanstökade husgerådssaker. Ett enda litet fönster,
med två rutor och beläget tämligen högt, var bestämdt
att gifva detta dystra fängelse en knapp upplysning. Det
var således här, tänkte Lithau, som gröna kammarns
forne tyrann instängde sin unga maka. Hvilken hjärtlös
grymhet!

I ett hörn af detta rum sågos förfallna lämningar
ak en numera instörtad trappa. I dess ställe hade man,
troligen senare, upprest en stege. Dess steg voro murkna,
men Lithau riskerade att klättra upp. Han kom till en
lucka i taket, den gaf med någon svårighet vika, och
när han uppsteg genom luckan, befann han sig på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free