Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkte på sin gamla mor och på sitt älskade
barndomshem. Han återkallade i minnet alla planritningar till den
då under byggnad varande nya stenkyrkan i Helsingfors,
på hvilka han arbetat under intendenten Engels
inseende. Han framkallade bilden af en skön mörklockig
flicka och påminde sig dessa varma ögon, för hvilka
snön kring hans hjärta engång smultit; det var ej mer
än ett halft år sedan dess, och han hade återsett henne
helt nyss. Men förgäfves manade han alla dessa gestalter
till bistånd; förgäfves bemödade han sig att åter uppgöra
en ny storartad plan till Linnais’ försköning. Gröna
kammarns historia, Jakob von Littows olyckliga maka
hade bemäktigat sig hela området af hans föreställningar.
Det fanns så mycket dunkelt ännu i hofmästarens
berättelse; det fanns något däri, som den gamle tycktes
med flit förtiga eller blott till hälften utsäga. Hvad var
rätta orsaken till fru von Littows våldsamma död? Hvilken
andel hade hans farfar i detta tragiska öde? Var assessor
von Littows svartsjuka utan all grund? Eller hade han
något, hade han kanske en dödlig förolämpning att hämna?
I sådant fall måste ju det hat, med h vil ket han förföljde
släkten Lithau, vara ganska förklarligt, och det vore då
ej otroligt, att detta hat blifvit en tradition hos familjen
Littow. Därför således den oangenäma öfverraskning,
som så tydligt lästes i öfverstens drag, när han erfor
dens namn, hvilken räddat hans dotterl Littow — Lithau,
besynnerliga likhet i tvenne namn, som veterligen aldrig
stått till hvarandra i någon personlig skyldskap och
som — hvilken aning! — kanhända voro för alltid
förenade och för alltid åtskilda genom elt ännu oförsonadt
brott!
Denna tanke beröfvade gröna kammarns invånare
sömnen. Den trängde sig på honom så lifligt, så oemot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
