Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var. Detta byte gick än mera för fullt i Stettin, där vi
båda i skola gingo, han som Lithau, jag som Littow.
När jag var tjugutvå år gammal, dog min moder i Stettin,
men när hon på sitt yttersta låg, kallade hon mig till
sig och sade: så och så är det, du är min son, fastän
du bär den andres namn. Utan mig skulle han i nöd
och elände förgången vara; jag har räddat hans lif, och
till lön har jag hans namn för min egen son behållit.
Gud förlåte mig att jag så har gjort, men det hafver jag
allt för din skull så bedrifvit. Görandes du sedan
därmed hvad du har samvete till.
Detta var blefvet en svår frestelse för en ung man
om tjugutvå år, den där vant sig att som en förnäm
herre uppvakta den durchlauchtiga och välborna
pommerska adeln och var som sådan med erfurcht ansedd.
Hade min fosterbroder varit tillstädes, torde hända att
jag hans rättmätiga arf, som ock intet annat var än
namnet och några gamla värjor, gifvit honom igen; men
nu var han denna tiden bortskickad till Finland, och
jag såg honom sedan aldrig för mina ögon. Mig blef
ock den pommerska stranden till slut för vederspänstig,
efter jag fruktade nachspelet, om någon på denna sidan
hafvet skulle mig sett i Riga, då jag ännu ingen adelig
junker var eller hette. Jag reste alltså till Sverige och
Finland, sedan jag begrafvat min moder, och vardt många
vidriga ödens kasteboll, så att jag fuller en tid måste
uppehålla mitt lif med skräddande, såsom min fader;
men till slut vardt jag en förnämlig herre till Linnais
gård, vinnandes konglig majestäts ynnest, och alltsedan
i Stettin höll jag namnet von Littow, för att yttermera
göra en mur mellan mig och den släkten Lithau.
Mina mångfaldiga senare lefnadserfaringar vill jag
här intet förmäla, allenast att jag vid femtio års ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
