Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ENTRÄGNASTE FRIAREN
89
och stöflarna, men något bör man göra för sina
medmänniskor. Drumlar hon där med brickan, människa!
Emellertid hade hofmästaren knappt inkommit i yttre
rummet, innan Lithau, som hörde stegen, öppnade den
tillästa dörren och mötte de ankommande fullklädd och
lifslefvande. Han hade tvättat sig med kallt vatten
för att dölja spåren af en sömnlöst genomvakad natt,
men hans ovanliga blekhet undföll icke den skarpsynte
trotjenaren.
— Gud bevare så nådig prefekten ser afsigkommen
uti hviskade hofmästaren, förtroligt blinkande. — Du
kan hämta hit mera ved, Lovisa — jo jo, veden är slut,
här har behöfts mer än en brasa i natt. Får jag vara
så dristig och fråga hur det står till?
— Excellent. Jag har sofvit som en gök i ett
ugglebo. Tillstå, min kära Holming, att både ni och
major Winterloo hade en försvarlig sticka, när ni sågo
syner i gröna kammarn.
— Hm... man skall inte inbilla mig att det är så
alldeles på rätt. Hvarifrån fick nådig prefekten tredje
ljuset? Här funnos ju bara två.
— Det tredje fann jag gömdt under bordet.
— Så så. Gömdt? Månntro det? Och den gamla
pampen där, med hvilken nådig barons stamfar, kejsar
Jagiel, slagits under Jerusalems förstöring — han har
vändt sig bakfram, ser jag.
— Det roade mig att se på honom. Jagiel, säger
ni? Jag förstår...
— Sängen är så godt som orörd 1 Hm... gamla
räfvar luras inte så lätt. Det blir nu ljusa dagen;
nog kan prefekten så gärna tillstå för mig att han
grasserat med fan. Det kan hända den bästa, det har
ju händt mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
