Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruinera honom, kunde han icke finna något skäl att
be-tvifla dess riktighet. Det var i laga form bevittnadt, och
därunder sågs magistratens i Danzig sigill. Grefven hade
dessutom med klok beräkning förstått att vidröra hans
ömmaste sida.
— Mitt beslut är snart fattadt, svarade öfversten,
mycket upprörd. — Ingen Littow har ännu dagtingat
med sin heder, och är skulden äkta, vill jag betala
den med hela min egendom. Den torde icke fullt
satisfiera er, men mera kan ni icke begära. Jag
protesterar icke beloppet, endast olagliga räntor och
lag-sökningskostnader.
— Ni vet, herr baron, att efter lägsta värdering kan
beloppet icke understiga en million rubel i ryskt banko.
Är ni beredd att erlägga denna summa?
— Förskaffa mig säker utredning om skuldens
belopp, och Linnais är ert. Ni kan vara belåten med denna
revanche. Är det något vidare, hvarmed jag kan vara
till tjenst?
— Några ord enskildt, om ni tillåter.
Lithau stod upp för att gå.
— Jag ber er, blif kvar, sade öfversten. Denne
herre har intet att säga mig, därvid er närvaro kunde
vara på något sätt hinderlig.
Grefven bet sig i läpparna.
— Herr baron, sade han, jag behöfver icke upprepa
mitt förra förslag, men ni borde nu inse att det är
dikteradt af det renaste intresse för er familj. Jag
är beredd att förgäta ett missförstånd, hvars motiver
jag måste högakta, och jag räcker ännu engång min
hand till försoning, såsom det anstår tvenne
ridders-män.
Öfversten brusade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
