- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
119

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rötter djupt ned i dälden, och björken står högt på den
solbelysta kullen. Anser ni det mycket förmätet af granen
att älska björken?

— De äro så olika, monsieur...

— Just därför, ser ni, just därför! Långt borta
härifrån finns en flicka som jag älskar. Hon är blondin.

Triste-Ruban darrade. Hon själf var brunett.

— Hon är blond som en ljusgrön björk om våren,
och hon står på kullen i solskenet, medan jag föddes
djupt i skuggan. Jag sätter värde på ert omdöme,
mademoiselle. Säg mig, är det ett brott att lyfta sina
blickar mot solen?

— Vet jag det, min herre? Råd er själf!

Och den stackars flickan kunde, oaktadt sitt yttersta
bemödande, ej återhålla tårarna, som strömmade utför
hennes kinder. För att dölja dem, vände hon sig bort
och låtsade vara fördjupad i beundran öfver de vackra
utsikterna vid branten af den stora sjön, som vattnade
stränderna af både Linnais och Syrjänkoski. Lithau var
nog grannlaga att icke störa henne. Blott stundom
framkastade han ett vänligt ord till att förklara hemligheterna
af denna stora nordiska natur, och så aktningsfull, så
nästan broderlig var den ton, med hvilken han ombytte
samtalsämne, att hans följeslagarinna ännu ett ögonblick
råkade i tvekan om hans verkliga mening. Kanske
väntade hon att det föregående var endast en fin vändning
för att komma från blondinen till brunetten. Men när
hennes väntan bedrogs, blef slutligen meningen henne
fullkomligt klar, och nu öfvergick hennes sydländska
häftighet, lik ett egensinnigt barns, från tårar till stickord
och från stickord åter till tårar. Allt blef nu afskyvärdt
i hennes ögon, landskapet var trist och enformigt, himlen
grå, kylan odräglig, alla nordbor ännu odrägligare. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free