Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket lycklig eller mycket olycklig. När man, som jag,
är intetdera; när man, som jag, ställer en fråga till
lifvet och väntar på svar, då är bvarje nytt intryck
endast ett frågetecken till framtiden. Vore jag icke en
man och måste vara det, ville jag vara som ni, fröken
Ringa.
— Aldrig hade jag trott att arkitekten ville byta
med mig.
— Jag säger icke att jag vill det. Men näst det
att eröfra världen med sin kraftiga vilja, skattar jag dens
lott lycklig, som är i stånd att eröfra den med sitt
hjärta.
— Vet ni väl, att det där skulle Anna förstå bättre
än jag. Jag är så rysligt enfaldig. Jag kunde taga det
som en komplimang, och det vill ni ju icke.
— Nej. Jag vill ingenting annat säga, än att ni är
ett barn.
— Förlåt mig... det har jag ofta, och kanske för
ofta, hört af ma bonne.
— Den tid skall komma, när ni vore lycklig att
höra det. Vi andra äro fragmenter; ett barn är allt. Och
därför att ni är ett barn, kan ni också hvad jag icke
kan — glömma!
— Arkitekten skulle ju säga mig mina fel?
— Jag har sagt att ni är ett barn.
— Ingenting värre? Det är ett fel som förgår
med åren.
— Outvecklad, osjälfständig, ett vax för alla intryck,
en lekboll för alla lynnen...
— Fortsätt, jag ber! Det är dock något.
— Jag har sagt allt det värsta jag vet om ett godt
barn, och jag tror det är nog.
Efter en ny paus frågade Ringa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
