Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes blickar mötte arkitekten, var det med ett slags
mystisk triumk, hvilken denne likväl ej gjorde sig mödan
att uttolka. Han ensam, han och den glada kröken
Ringa, voro i akton tystare än vanligt. Och så förgick
en timme vid tebordet. Därefter föreslog öfversten att
hvila ut efter dagens mödor.
— Jag har låtit bädda åt mig i gröna kammarn —
hviskade han till Lithau — och jag ber arkitekten hålla
till godo med min sängkammare i natt; men det blir
tillsvidare oss emellan. Man tror att arkitekten denna gång
sofver däruppe; Holming ensam känner changementet.
Om det blefve bekant att jag utmanar spökena däruppe,
skulle det blott ge vikt åt de dumma sägnerna, och man
skulle anse mig nog narraktig att tro på dem.
— Behagar herr baron skänka mig några ögonblicks
enskildt samtal? Mina arbeten tvinga mig att lämna
Linnais i morgon.
— Redan? Arkitekten har då ledsnat vid oss? Men
så angenämt det vore för mig att arrestera arkitekten
här öfver julen, kan jag ej vara nog egennyttig att längre
missbruka min gästs tålamod. Vi kunna följas åt på en
stund till mitt champ de bataille i gröna kammarn. Vi
få då vid ett glas gammalt Hochheimer ännu engång
ostörda rådgöra om våra planer.
— Som herr baron befaller.
— Godnatt, mitt herrskap, godnatt, mina barn 1
Sokven godt efter alla våra äfventyr. Arkitekten blir
vårt avantgarde mot Linnais spöken i natt.
Och öfversten kysste hjärtligt sina döttrar på pannan,
såsom han brukade.
— Mefisto, sade Ringa, följ herr Lithau!
Pudeln såg frågande på henne med sina stora
kloka ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
