Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan torde gå sin gifna gång genom seklerna. Enfin,
vi ha ännu något kvar af vårt 1789; låt det icke hindra
oss att öfvergå till vår tid och vårt ämne. Arkitekten
hade ännu något att meddela mig om ritningarna, var
det ej så?
— Ritningarna äro så detaljerade som jag förmått
utföra dem; jag har därom ingenting vidare att tillägga.
Det, hvarom jag utbedt mig ett samtal, är ett ämne som
står i nära sammanhang med herr barons och mina
något olika åsikter om adelns ställning i vår tid.
— Huru? Arkitekten ämnar väl inte skrifva en
bok därom?
— Jag har aldrig känt den ärelystnaden att författa
samhällsläror, men väl att tillämpa dem.
— Jag kan ej fatta hvilken tillämpning...
— Herr baron har med en upplyst mans öppenhet
tillåtit mig en lika uppriktighet. Nåväl: skall herr baron
en dag, vid bortgifvandet af sina döttrars hand, följa
samma strängt traditionella tendenser, som dikterat herr
barons åsikter i det ämne, hvarom jag nyss haft äran
uttala mina?
— Jag tillstår, min bästa herr Lithau, att denna
fråga förekommer mig något oväntad. Jag kan härtill
endast svara, att mitt handlingssätt däri, liksom i öfrigt,
kommer att dikteras af mina grundsatser.
— Och till dessa grundsatser hör att aldrig hedra
en ofrälse, hvem han än må vara, med någon af
fröknarna Littows hand?
— Herr arkitektens fråga är i sanning öppenhjärtig.
Men jag inser icke därför något skäl att besvara den.
Mina döttrar, herr arkitekt, äro inga diskussionsämnen.
— Nej, herr baron; men om jag tillåter mig en
fråga, som kan synas oväntad, så är det emedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
