Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick lyftade Mefisto sakta morrande
hufvudet och vädrade med nosen.
— Icke hundra år framåt, utan hundra år tillbaka,
herr baron! utropade arkitekten vredgad, och hans hand
flög i bröstfickan.
Frestelsen var oemotståndelig; en minut till, och
familjen Littow skulle ha förlorat sitt namn.
— Hvad menar herr Lithau därmed? genmälde
öfversten, äfven han med vredens rodnad på sin höga
panna.
Arkitekten vacklade, men det var blott ett ögonblick.
— Jag menar — sade han lugnare, men ej utan
bitterhet — att assessor von Littows sonson i detta rum
borde hellre taga en varning af det förgångna, än trotsa
framtiden.
Mefisto lämnade, allt ännu morrande, sin plats
framför brasan och luffade vädrande kring det stora
familje-skåpet, men vågade icke närma sig det på mindre än ett
par stegs afstånd. Herrarne voro för mycket upptagne
af deras samtal för att gifva akt på den trogna pudelns
misstankar.
— Och hvem är det som vågar tilltala mig på
detta sätt och i detta rum! utropade öfversten, ytterligt
uppbragt. — Det borde åtminstone icke vara en Lithau,
en sonson af den man, hvilken förbittrade min olycklige
farfars ålderdom och hvars namn aldrig borde ha
uttalats inom dessa väggar. Vet arkitekten hvilka alltför
rättvisa skäl familjen Littow måste äga att sist bland
alla dödliga ingå någon förbindelse med namnet Lithau?
— Jag känner det endast alltför väl.
— Om arkitekten känner det, så tillåt mig säga:
det förvånar mig att en man med heder och
grann-1 agenhet, som ni, ett enda ögonblick kunnat smickra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
