Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
unge mannen! Hvarkör drages mitt bjärta till honom,
oaktadt all hans förmätenhet och oaktadt all den
motvilja som hans namn vid vårt första möte väckte hos
mig? Nej, man bör tro det första intrycket, det bedrager
oss sällan. Denne man kan ännu bli en brandfackla i
vår familj... Om Anna älskar honom! Jag vet, hennes
högsinta hjärta skall själfmant försaka honom . .. men
om det bruste därvid? Grand dieu, hvarför är denne
man en Lithau? Och hvarför skola desse Lithauer, led
efter led, beständigt förfölja oss?
Öfversten kastade sig uttröttad och full klädd på
sängen i rummet. Han hade alldeles glömt att han
befann sig i gröna kammarn. Om en stund togo dagens
mödor ut sin rätt och han insomnade tungt. Endast
Mefisto vakade, utsträckt på golfvet, med nosen lågt
nedsänkt mellan framfötterna och de stora förståndiga
ögonen beständigt riktade mot familjeskåpet.
Så förgingo kanske två timmar. Öfversten sof oroligt
och drömde om sin stamfader Jagiel. Den jättelike
krigaren stod framför honom i sin halfbarbariska rustning
med den ofantliga sabeln lyftad till hugg... plötsligt
krympte han hop, blef allt kortare, allt magrare, den
blanka hjälmen förvandlades till en liten oansenlig peruk,
den fruktansvärda rustningen till en med grannlåt
broderad frack, svärdet till en synål, jätten till en liten
blek gubbe med assessor von Littows drag, och gubben
framräckte ett gulnadt papper...
I detsamma begynte Mefisto häftigt skälla, och
öfversten for upp ur sina drömmar. Ljusen hade slocknat,
blott en svag glöd från spiseln lyste genom det täta
mörkret, och öfversten trodde sig se en skugga, mörkare
än mörkret, passera genom rummet. Förvånad mer än
häpen sprang han upp, påtände eld från en enkom med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
