- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
156

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det Littowska namnet, hade ban dock visat sig värdig
att bära det.

Under dessa tankar släckte Lithau ljuset, fast
besluten att efter ett par timmars hvila inpacka sina få
tillhörigheter och lämna Linnais före dagningen, utan
att återse hvarken öfversten eller fröknarna. Det var
redan sent på natten; mörker och tystnad hvilade öfver
hela den stora herrgården; men sömnen dröjde att tynga
den unge mannens ögonlock.

Då förekom det honom som om dörren till rummet
sakta öppnades. Skärmen, som stod framför sängen,
hindrade honom att i den svaga ljusglimt, hvilken spriddes
i rummet af stjärnornas sken genom fönstren, kunna
urskilja något föremål. Men gröna kammarns spöken
trädde lifligt för hans inbillning; han lyssnade med
återhållen andedräkt.

Det varade ej heller länge, innan en hvit gestalt,
sväfvande fram genom mörkret, närmade sig och steg
innanför skärmen. Han såg tydligt huru denna skepnad
kom tätt intill honom och satte sig på kanten af hans
säng. Men han rörde sig icke.

— Sofver du, min far? hviskade sakta en röst,
hvars lena ljudfall uppskakade arkitekten mer än stormens
brus i de höga furorna kvällen förut.

Han igenkände Ringas röst, men om det gällt hans
lif, hade han ej nu kunnat svara henne. Han spratt
häfiigt till, men fortfor att tiga. Det var tydligt att
Ringa hade förblifvit okunnig om att hennes far denna
natt lämnat sin bädd åt gårdens gäst.

Den unga flickan märkte likväl hans rörelse och
ansåg den troligen som ett tecken att han var vaken.

— Förundra dig icke att jag kommer så sent till
dig — fortfor hon hviskande — men jag har något att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free