- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
159

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan han åkte med henne. Men nu skall jag låta dig
sofva. Godnatt, godnatt, och tack, tack; jag håller så
obegripligt ak dig!

Vid dessa ord lutade Ringa sig hastigt öfver bädden,
tryckte en kyss på den unge mannens panna och sprang
tyst och sväkvande bort. Denna kyss var så lätt som
när en blomma från häggen faller ned på en gosses
kind, där han sofver i gröngräset, men det förekom
arkitekten Lithau som hade den kvarlämnat ett ärr på
hans panna, och där utbredde sig i rummet en doft af
jasmin och narciss.

Var detta en dröm? sade han tyst till sig själf. Men
nej, han kände ännu fläkten af denna unga oskyldiga
kyss ... den svalkade hans brännande oro, han kände
sig så lugn och lycklig, så ren i sina tankar, så mild i
sin båg, som han kanske aldrig varit alltsedan sin
barndoms dagar. Solskenet, osynligt för hans blickar i natten,
hade förflyttat sig in i hans själ.

Han låg orörlig och halfdrömmande med tillslutna
ögon. Ilan ville så gärna tänka att den hvita gestalten
ännu satt kvar vid hans bädd — att en uppenbarelse i
den mörka natten söfde stormarna i hans hjärta till ro.
Ringa hade bedt för hans lycka, hade bedt för sin syster;
hvilket hjärta likväl hos detta flyktiga barn!

Men hur hade hon så kunnat missförstå hans ord
vid återfärden från Syrjänkoski? Rymdes ännu ingen
annan känsla än en systers, en dotters tillgikvenhet i

denna barnsliga själ? Skulle hon ej skygga förskräckt

tillbaka, om hon visste att det var henne han älskade?

Denna tanke återködde tviflet och oron i den enslige

drömmarens själ.

En ny beklämning föll öfver honom. Det förekom
honom, där han halfslumrade, som om den hvita gestalten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free