Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dame! Lämna dylika formaliteter åt
hofrådinnan. Jag har anledning förmoda en inklination, och
arkitekten måste väl känna det bättre än jag. Min vän,
bygg ej för mycket på ett flyktigt ungdomstycke. Anna
är en Littow, och mitt eget exempel bevisar att vår
familj hyser fördomar ...
— Jag hoppas fröken Anna ej skall vägra mig sin
systerliga vänskap, om fröken Ringa anser mig värd
någonting mer ...
Öfversten hade möda att dölja sin förlägenhet. Han
såg på sitt ur. Klockan var sex. Han ringde och
befallde in kaffe. Betjenten anmälde att kapten Winterloo
frågade när baron kunde taga emot.
— Säg honom att arkitekten är hos mig... men
bed honom stiga in!
Betjenten gick.
— Ringa är ett barn, fortfor öfversten missnöjd.
Hennes sexton år äro ej mer än andras fjorton.
— Jag är ej heller mer än trettio. Jag kan vänta.
— Hm ... vi få se. Kanske skall hon en dag förstå
er. Men om någon sagt mig ännu i går, att mina
döttrar vore så lätt ä prendre... Attendez. Ni får en
rival i Winterloo ...
— Jag tviflar därpå.
Kaptenen trädde in, ovanligt väl rakad och borstad,
ehuru det ännu ej var dager. Sedan man språkat
om väderleken och kaptenen med en viss högdragenhet
väntat (som han tänkte inom sig) att Lithau skulle »ha
det vettet att gå», miste han tålamodet och började
helt tvärt:
— Nu kommer jag för att fria!
Öfversten växlade med arkitekten en blick, som
ungefär betydde: jag sade ju det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
