Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå hvarför icke? Jag hoppas, Carl, att du efter
all mésintelligence, som varit oss emellan, blir mig en
kär son, och då jag ej äger någon annan arfving till mitt
gamla namn, torde hans majestät, af gunst och nåd för
mina långvariga tjenster, tillåta mig att adoptera dig. ..
Lithau rodnade.
— Anse det icke för högmod, svarade han, ännu
mindre för otack; jag är djupt rörd af så mycken ännu
oförtjent godhet. Men jag kan icke förneka det namn
jag burit från barndomen, utan att förneka mig själf
och utan att i världens ögon utsätta mig för misstanken
att ha vågat höja mina blickar till Ringa blott för att
tillfredsställa min fåfänga eller min ärelystnad. .. Tillåt
mig, tillåt Ringa att bära mitt namn; jag skall göra allt
hvad en man förmår för att adla det med vår tids och
alla tiders bästa diplom: människors aktning och hederns
sköldemärke.
— Jag ryggar icke mitt löfte och vill icke öfvertala
dig, genmälde öfversten misslynt. Gör som du vill; jag
hoppas du engång kommer på andra tankar.
— Förlåt mig — jag tviflar därpå.
— Ringa är dessutom för ung och barnslig ännu.
Jag förmodar vi fira ert bröllop i det nya Linnais, som
blir ditt verk?
— Ert verk, min gode, vördade far; ert, liksom
hela min lycka! Jag är innerligt tacksam att med den
få inviga det nya Linnais.
— Godt. Men vi glömma afsikten med vårt besök
i gröna kammarn. Hit, gossar 1 Bort med det gamla
skåpet där!
Arbetarne angrepo skåpet med förenade krafter, men
utan att förmå röra det från stället. Man lade bommar
därunder; förgäfves. Den gamla envisa möbeln tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
