Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGU ÅR SENARE
193
fasters ord, som aldrig blifvit mig rätt klara, om
försoningen af ett stort okändt brott! Tänk på Jakob von
Littow, och låt mig adoptera din son!
Bergsrådet Lithau tiger. Han tiger länge; ingen
känner den strid, som föregår inom denne oböjlige mans
bröst. I djupet af denna slutna barm är begrafven en
hemlighet, som ingen dödlig numera vet, och den
uppreser sig mot hans obevekliga grundsatser, den
söndersliter dem såsom dynamiten spränger murar och berg;
ett helt lifs fasta underlag vacklar, det brister under
hans fot... skuggorna öfverväldiga honom. Hvad har
han icke själf offrat åt dessa parcer, som trasslat hans
lefnadstrådar så nära tillsamman med Littowska släkten!
Men han ser tillbaka, han ser där sitt plundrade namn
och röfvarens ångestfulla vålnad, suckande efter frid.
Han ser framåt och ser detta namn ånyo tillfalla dess
rättmätige arftagare. Hvad han aldrig gjort för sig själf,
det gör han nu för sin son.
— Min far — säger han djupt rörd — jag står
till er i skuld för min lefnads lycka, för det blidaste
solsken som någonsin skingrat molnen öfver en mans
panna, min Ringa! Er önskan må uppfyllas. Min son må
bära det namn, som honom med rätta tillkommer. Littow
skall åter lefva, och de döde skola få ro i sin graf.
13. — Noveller. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
