- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
212

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stenar nedslogo ungefär på samma punkt och så nära
längsta kastet, att segern med skäl kunde anses oakgjord.
Efter dem kom en äldre, trygg och tystlåten student vid
namn Renius, valde länge och noga bland stenförrådet
på stranden, måttade också eftertänkeligen och lät så
kastet gå. Allas blickar följde den långa kvartcirkel,
som hans sten beskref i den genomskinliga luften, och
se, det befanns att stenen nedslog ungefär två eller tre
famnar bortom det nyss så beundrade första kastet.

— Kasta nu, Vincent, kasta nul upprepade Björck,
ty denna täflan — ehuru den då mest vanliga lek —
hade blifvit en af de stundom små, stundom stora
föremål, som sporra ynglingars ärelystnad.

— Gör efter den som kan! ropade flera de
närmast stående, triumferande öfver ett kast, hvilket alla
ansågo oöfverträffeligt.

Endast Paschan företog sig, med något osäker arm,
men mycken skicklighet, att svara på uppmaningen med
några väl anbragta »smörgåsar». Men Renius satte sig
lugn att stoppa en ny pipa, likasom angick honom seger
eller nederlag föga i en så ringa betydande strid.

Vincent mätte en stund distansen, böjde sig därpå
ned, upptog den första sten han fann vid sina fötter,
vände den ett ögonblick mellan fingrarna, böjde sig därpå
något bakåt på högra foten och kastade utan synbar
ansträngning, likasom blott för ro skull. Man hörde
susandet genom luften, allas ögon vändes ditåt, men
intet plaskande förnams, ty stenen nedföll på stranden
vid Sparbanken, åtminstone trettio famnar bortom den
längsta punkten, som Renius hade uppnått med sitt
beundrade kast.

Den gången hördes intet bifallsrop, endast undran
och häpnad, ty ett sådant kast hade ännu ingen af de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free