- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
214

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna sparbank var ett litet värdshus, där
Helsing-forsboarne gärna insatte sina kapitaler på kägelbanan,
innan de hade tillfälle att insätta dem på värdshuset
Kaisaniemi. Udden har än i dag det täckaste, men
också det mest vanvårdade läge, emedan den blifvit
lämnad nästan fullkomligt kal, utan andra planteringar
än kål och potäter. Vid tiden för denna berättelse
funnos där fyra eller fem magra pilträd och ett par
rönnar, alla sedermera försvunna under uddens skiftande
öden. Ty sedan Sparbanken 1837 om våren upplefvat
sin mest glänsande period vid den stora afskedsfesten
för Runeberg, som då flyttade till Borgå, begynte dess
glans att förblekna och blef snart därpå alldeles
fördunklad af dess granne Kaisaniemi. Ännu en tid
vegeterade inrättningen, dock utan kapitaler, som »villa»;
blef därefter omväxlande privat bostad, Pohlmansk
hattfabrik, ryskt bageri och lägerplats, med mera, tilldess att
byggnaderna en vacker natt på vintern 1855 förstördes
af en eldsvåda, som på ett lysande sätt afslutade
Sparbankens på sin tid märkvärdiga krönika.

Men vi återvända till Vågbrytaren, som denna gång
intygade sin värdighet efter bokstafven. Uppkommen på
stranden, letade han några ögonblick bland stenarna,
utan att bekymra sig om diverse vicehäradshöfdingar,
som af förundran stannade med kloten i handen på
kägelbanan. Slutligen såg man honom resa sig upp, luta
sig något tillbaka och åter göra ett kast. Det kastet var
säkert måttadt, ty snart nedföll en sten vid de församlade
kamraternes fötter på motsatta stranden. En af
Wide-feltarne upptog stenen, hvarpå den granskades så noga
som hade den varit det sällsyntaste mineral. Och se,
den befanns vara samma sten som Björck beskrifvit och
hvars ovanliga form uteslöt all möjlighet af att den kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free