Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Yld Gröna villan.
Klockan torde ha varit mellan två och tre på
morgonen, när studenterne med glesnade leder bröto
upp från Sparbanken, för att återvända till staden.
Denna återväg var likväl ingenting mindre än rak, ty
den ledde åt ett håll som var alldeles motsatt närmaste
vägen. Några föreslogo att man borde se solen gå upp
på »Gröna villan», och förslaget antogs med acklamation.
Gröna villan var ett litet envånings trähus på Tölö
vikens norra strand, gentemot Kaisaniemi och tätt invid
det ställe, där järnvägen nu är sprängd genom bergen,
innan den löper ut öfver banken. Huset står kvar än
i dag och har haft brokiga öden, men vid tiden för vår
berättelse var det ett af de mest besökta utvärdshusen
eller villorna utanför staden, där man, ifall sällskapet ej
var alltför stort eller anspråksfullt, kunde med
någorlunda säkerhet påräkna löskokta ägg, en biffstek, en
filbunke, ett glas vin eller en kopp kaffe af medelmåttig
beskaffenhet.
Ankomne dit, bultade nattvandrarne tämligen omildt
på dörren och fingo efter långa underhandlingar benäget
löfte om kaffe. I förväntan därpå klef man upp på bergen
och njöt af den vackra utsikten. Näst tornpaviljongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
