Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Sjuväpplingen vid Sörnäs.
Helsingkors liknade på 1830-talet en ung skönhet,
som, alltför stolt i medvetandet ak sin naturliga
kägring, försmår alla medel att höja den genom konsten.
På alla sidor erbjödo hakvet, öarna, stränderna, bergen
och parkerna tillkällen till anläggningar, dem Europas
vackraste städer kunde akundas; men ingenstädes hade
man ens gjort ett körsök att begagna dem. Från korna
enklare tider hade man några små landtvärdshus —
»zum Vergnugen», såsom man läste ökver porten till
Tölö värdshus — och på holmarna funnos enskilda
sommarboningar. Men med undantag ak Tölö,
Sparbanken, Sörnäs och, om man icke var nogräknad, Gröna
villan, fanns ingen enda allmännare mötesplats, där man
utan särskildt tillstånd ak ägaren kunde söka ett skydd
för regnet eller svalka sig med ett glas friskt källvatten.
Många trädgårdar funnos inom staden, men alla privat
egendom. Särskildt tillstånd erfordrades för att besöka
den då beundrade Klinkowströmska trädgården vid norra
hamnen, och den så kallade gardesträdgården i sydväst
mot hakssidan hade väl många beundrare, men kå
besökare, utom vederbörande krigare, som där piffade,
dagen om, vid målskjutningstaflorna. Som ett litet prok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
