- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
237

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»knytparti», där hvarje familj bland deltagarne medkörde
sin öfverenskomna andel ak undkägnaden i det gröna.

Sällskapet bestod ak tre eller kyra fruar, ett par äldre
herrar, fem eller sex unga flickor och lika många
studenter. Bland damerna sågos tvenne bekanta från
gårdagen: änkan efter en lärd matematiker, professorskan
Riding och hennes systerdotter Amelie Ewers; bland
studenterne likaledes en bekant: Vincent Ek, benämnd
Vågbrytaren. Det bör tilläggas, att professorskan var
född Björck och faster till Severin Björck, hvilken således
var den unga flickans kusin, samt att han och Vincent
bebodde tillsamman ett rum hos professorskan och hade
där, utom fritt vivre, ett annat hem och ett moderligt
öga, som vakade öfver dem med yttersta omsorg. Läsaren
inser nu hvarför den omtänksamma frun i går med så
vänligt bekymmer gjorde sig i egen person underrättad
om förloppet af deras första studentkalas.

Vincent hade styrt den ena båten och kände för väl
sin goda tants små svagheter — ty äfven han, i sin
egenskap af fosterson i det Björckska huset, kallade
professorskan tant — för att underlåta mot henne en
skyldig uppmärksamhet. Han bjöd henne därför armen,
likväl ej utan en hastig sidoblick på den unga flickan,
som flög, lik en fågel nyss sluppen ur buren, öfver
stenar och tufvor. Men Vincent teg och hade, mot sin
vana, icke ett enda skämtsamt ord för den moderliga
vännen.

Professorskan Riding tillskref detta den föregående
nattens rummel; en förmodan som icke motsades af en
märkbar och lika ovanlig blekhet på ynglingens kinder.
Men alltför grannlaga att nu gifva luft åt någon af de
moraler, dem hon inom sig beslöt att icke spara vid
första lägliga tillfälle, frågade hon blott med skenbar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free