Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Prat, min gosse! En pojke som du kan bli
hvad han behagar. Och sedan ... tänk på flickungen
där; hon är god som gull, vacker som en dag, och
det skadar icke att hon dessutom har en bra hemgift.
Jag har sett henne gråta sina blå ögon röda för din
skull, och ... vi skulle lefva ett lyckligt lif tillsamman
hos oss.
O, ja, ja...
— Allt klart, gossar, att lätta ankar, när patron
befaller! ljöd i detsamma kaptenens väldiga stämma.
— Ännu engång, Vincent, besinna dig ... blif hos
oss! Stöt ej ifrån dig den sanna lyckan, som består i
en hederlig, en trygg, en oberoende verksamhet 1 Hvad
mer, om universitetet och tjenstebanan äro stängda för
dig? Hela det praktiska lifvets vida fält står dig öppet;
tjena ditt land och vinn människors aktning på denna
bana! Kom! Ännu är det tid; blif vår!
— Detta land har förskjutit mig.
— Bah, man kan vara karl utan lyra i mössan.
Är då Finland så rikt på hjärtan, hufvuden och armar
sådana som dina, att det kan stöta ifrån sig en hel
lefnads gagnande verksamhet? Nej, Vincent, nej... du
skall en dag blifva detta lands prydnad och ära. Kom!
Vincent tvekade. Han stod där blek såsom hafvets
skum och vägde framtidens öden i sina händer. Då föll
hans blick på en grupp ej långt därifrån. Amelie Ewers
lutade gråtande sitt hufvud mot relingen, och Severin
Björck stod bredvid henne, hviskande något i hennes öra.
Det var endast en flyktig sekund, ett oskyldigt ord, men
denna sekund blef afgörande. Vincent tryckte sin
fosterfaders hand och sade med knappt hörbar stämma:
— Farväl!
Lätta ankar! befallde patronen dystert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
