- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
281

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ah — sade Björck och for med handen öfver
pannan — Antepenultimus! Var god och sitt ned.

Vi hade samtalat några minuter, när jag råkade
uttrycka min beundran för en praktfull och högst sällsynt
rhododendron, som prydde fönsternischen. I ögonblicket
var Björck junior liksom förvandlad. Hans bleka kinder
fingo färg, hans trötta blick fick en svärmisk glans, han
begynte med en kännares hänförelse utlägga för mig
detta blomstersläktes olika arter och betydelse inom
växt– kamiljen, Därekter ökvergick han till en ny och genialisk
uppställning af hela växtrikets naturliga familjer, framhöll
länkarna af deras uppstigande kedja och slöt med en
beundransvärd ökverblick af hela det organiska lifvet i en
följdriktighet och en bevisande klarhet, som kommo mig
att häpna. Denne vansläktade son af en finsk Rothschild
var icke allenast en lärd, en vetenskapsman med de mest
grundliga specialstudier i alla grenar af naturkunnigheten
— han förekom mig som ett snille af första ordningen,
enkom danadt att belysa naturens djupaste hemligheter
och ordna skapelsens kedja i en omfattning och en storhet,
som endast en dödlig före honom uppnått: sekularsnillet
Linné. Två timmar hade förflutit som en dröm, när
man kom att inkalla oss till middagsmåltiden.

Jag kunde ej hämta mig från min förvåning. Den
store forskaren märkte det och yttrade med ett halft
skämtsamt, halft vemodigt leende:

— Det tyckes förundra er, att en köpman, som jag,
haft någon tid öfrig för studier i naturen. Ja, det har
ofta förvånat mig själf, men fata trahunt nolentes1. Min
håg låg alltid ditåt, men min far beböfde en kompanjon
. . . Jag är tacksam för att han endast binder mig två
timmar om dagen vid sitt kontor, och för att vara

1 Vårt öde släpar oss med sig mot vår vilja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free