Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Ett kort kapitel om min senare uppfostran.
Ja, jag vill vara kort om detta besvärliga ämne,
som endast kan förödmjuka en ung person med
berättigad själfkänsla (läs: egenkärlek). Huru en
gammal, krokryggig gumma, med så föråldrade åsikter och
så — man kunde tycka — småaktiga lefnadsvanor,
icke allenast kunde i allt öfrigt vara den älskvärdaste
och mest tillgängliga personlighet, utan ännu därtill
lyckas att inplanta förnuft i en öfverdrifven, själfvisk
och hycklande toka om femton år, detta skulle vara
för mig och mången annan en gåta, om man icke
lärt sig att skilja skalet af en förgången tid från den
mänskliga kärnan af ett klokt hufvud och ett ömt, för
alla lefvande varelser deltagande hjärta. Men jag har
glömt, att du troligen förvånar dig att finna det
ryktbara namnet Mirabeau förvisadt till Tavastland. Se här
förklaringen.
Redan när jag var barn, hade en tafla i min tants
förmak lyckats tillvinna sig min synnerliga
uppmärksamhet. Det var ett tämligen stort, sannolikt numera
sällsynt kopparstick i en af den gustavianska tidens vackra
förgyllda, ovala ramar, föreställande en högst respektabel
20. — NooeUer. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
